Troja – myt och litteratur

 

troja-slaget

Berättelsen om akajernas (grekernas) belägring av Troja är en av litteraturens urscener. Akilles, Hector, Odysseus, Paris; alla dessa gestalter är som sprungna ur vår kulturs djupaste minnesbank. Homeros bägge episka långdikter, Iliaden och Odysséen, bildar myllan ur vilken den västerländska litteraturens träd växer. Men om de bakomliggande händelserna vet man egentligen inget alls och om Homeros ens existerat är högst tveksamt.

Den historiska staden Troja, i nordvästra Turkiet, nära Dardanellerna,  upptäcktes på 1800-talet och den tyske arkeologen Heinrich Schliemann menade att staden Hissarlik var det homeriska Troja. Han påstod sig också ha hittat den trojanske kungen Priamos skatt.

Som ung läste jag Fridtjuvs Bergs Trojanska kriget (originalupplaga 1901), som i bearbetad form återberättade berättelsen om belägringen av den mytiska staden. Den mest kända översättningen av Iliaden till svenska gjordes av Erland Lagerlöf i början av förra seklet. 1999 kom en nyöversättning av Ingvar Björkesson, (Iliaden : tolkad och kommenterad av Ingvar Björkesson)

 

slaget-om-trojaDet homeriska eposet om belägringen av Troja är skriven på hexameter, ett sexfotat versmått. Den är en krigsskildring, full av blod, våld och elände, där begrepp som heder och hämnd står i centrum. I höstas publicerade Theodor Kallifatides romanen Slaget om Troja där han i ett efterord menar att verseposet i hans synvinkel framträder som en antikrigstext, alls icke heroiserande det brutala våldet.

 

Kallifatides förlägger ramberättelsen till Grekland vid slutet av andra världskriget där en entusiasmerande lärare återberättar Iliaden för allt mer intresserade elever. Boken är högst läsvärd, en berättelse i egen rätt, men också ett sätt att åter ta del av den uråldriga berättelsen om kriget mellan greker och trojaner. Om man nu till äventyrs inte vill läsa originalet från pärm till pärm.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Den vilda jakten på ett bättre jag

deadline

Nytt år, nya möjligheter, nya löften! Känns det igen?

De flesta av oss har säkert gett ett halvhjärtat nyårslöfte om att träna lite mer, äta lite mindre, kanske leva lite klimatsmartare. Vi vill helt enkelt blir en lite bättre version av oss själva. Två män som har drivit optimeringskulturen till sin spets är Carl Cederström och André Spicer. De är båda forskare, Cederström i företagsekonomi vid Stockholms universitet och Spicer är professor vid Cass Business School i London. De beslöt sig för att under ett år systematiskt förbättra tolv delar av sitt liv med hjälp av den enomra floran av självhjälpsböcker. Projektet beskrivs i boken Den vilda jakten på ett (bättre) jag. 

vildaUnder året som de testade självhjälpsområden skapade de en struktur med ett projekt per månad: produktivitet, kropp, hjärna, relationer, andlighet, sex, njutning, kreativitet, pengar, moral och bekräftlese. Den sista månaden ägnades åt mening i bemärkelsen att fundera över hela projektets underliggande motiv. Alla projekt genomfördes med metoder och tekniker från populära självhjälpsgurus.

Och vad har då de båda forskarna gjort under året? Förutom all tid de lagt ner har det även kostat mer än 100 000 per person. De har genomgått plastikoperationer, använt narkotika och sexleksaker, träffat andliga medier och tävlat i tyngdlyft (!) Vi får en historisk genomgång över populära självhjälpstrender från 1930-talet och framåt och den gemensamma nämnaren är löftet om att du kan förändra ditt liv med hjälp av just den här metoden.

Boken är underhållande, och jag förfasas och häpnar i lika delar. Att så totalt gå in i ett projekt vittnar om antingen hängivenhet eller dårskap. Jag som läsare behöver bara hänga med på den halsbrytande resan mot ett bättre jag.

Jeanette, Stadsbiblioteket