Av Jeanette Malm

Boken är knalligt rosa med titeln i fet svart stil. Hunger heter den och är skriven av Roxane Gay. Gay slog igenom för några år sedan med Bad feminist som är en slags handbok i feministiskt tänkande utan pekpinnar. Man får lyssna på hiphop som ofta är extremt sexistisk, eller läsa Femtio nyanser-böckerna och ändå kalla sig feminist. Inte alltid en självklar ståndpunkt i mer renläriga feministiska manifest.
Roxane Gays senaste bok handlar om henne själv, utifrån det faktum att hon är extremt överviktig, men också om allmängiltiga frågor angående fetma. Hennes egen historia är sorglig och fruktansvärd; hon blev gruppvåldtagen som tolvåring av ett gäng pojkar som var obetydligt äldre. Matmissbruket var ett sätt för Gay att göra sig oattraktiv och att döva ångesten efter traumat.
Hunger – historien om (min) kropp handlar om Roxane Gays egna erfarenheter av att leva i en kropp som är långt större än de flestas, om klädinköp, om blickar och tips om bantning från välmenande familj.
Det som skiljer Roxane Gays bok från andra personliga berättelser om fetma är att det inte är en bok om lyckad viktnedgång. Ur förordet: ”Det här är mina fulaste, svagaste, naknaste sidor. Det här är historien om min kropp eftersom kroppar som min oftast ignoreras eller avfärdas eller förlöjligas.”
Andra böcker om övervikt:
Jenny Dahlberg: Tjock samt När jag fyller 30 ska jag vara smal
Bo Andersson: Allt annat än lagom
William Leith: De hungriga åren
Lionel Shriver: Store bror (visserligen en roman, men väldigt bra och problematiserande på samma vis som Gays bok, därför får den vara med i vår fackboksblogg)