Vett och etikett

Av Jeanette Malm

Det första som dyker upp i mitt huvud när jag hör uttrycket ”vett och etikett” är Magdalena Ribbing. I fikarummets samtal om ditt och datt dyker hennes namn ofta upp; ”vad skulle Ribbing sagt?” om att vi kommenterar varandra mat (det avrådde hon från) eller referenser till konstiga diskussioner i hennes Hyfs & stil-spalt i DN. Jag minns särskilt motståndet mot ordet ”hen” som hon motarbetade med kraft. Man måste inte hålla med Magdalena Ribbing för att sakna och respektera henne, hon stod för sina åsikter och försvarade dem mycket välformulerat. Vissa har avfärdat henne som upprätthållare av överklassmanér istället för att se det humanistiska patos som var hennes drivkraft. Om än med rötter i borgerliga ideal. Ibland överraskade Magdalena Ribbing; som när hon slog fast att Dylan inte alls var ohyfsad när han inte närvarade vid Nobelfesten efter att ha tilldelats priset i litteratur, eller ens bekräftade att han var pristagare.  ”Dylan är ett geni, och genier måste tillåtas bete sig utanför ramarna” löd Ribbings omdöme.

Även om Ribbing är borta, hon dog 2017 efter en fallolycka i hemmet, lever hennes råd kvar i de böcker som hon skrev i ämnet. 2016 kom Ribbings etikett, en bibel på 400 sidor om allt inom ämnet vett, hyfs, etikett och stil.

Andra användbara titlar: Hålla tal som innehåller tips för alla möjliga tillfällen, Bröllopsboken med tips om allt, precis allt, för den stora dagen. Magdalena Ribbing har utöver andra böcker om dukning och smycken även skrivit en biografi över släktingen  Den vackre kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing.