Miss Leavitts stjärnor

leavitt_250

Historien är full av kvinnor som inte fått erkännande under sin livstid eller för all del inte heller senare. En av de mer fascinerande är Henrietta Leavitt. Aha, den Henrietta! utbrister nu bloggens initierade läsare. Eller antagligen inte, hos de allra flesta är hon nog fortfarande ett obekant namn.

Henrietta Leavitt var astronom under sena 1800-talet och fram till sin död 1921. Hennes upptäckter ledde till kunskapen om universums oändlighet. Edwin Hubble – han med teleskopet – bevisade att det fanns galaxer och stjärnor utanför Vintergatan med hjälp av Henrietta Leavitts lag.

Om detta läser vi i den till formatet lilla, men innehållsmässigt stora boken Miss Leavitts stjärnor: om kvinnan som upptäckte hur man mäter universum av George Johnson (2006).

miss-leavitts-stjarnor-om-kvinnan-som-upptackte-hur-man-mater-universum

Ur förordet kan vi läsa att Henrietta Leavitt lämnade så svaga spår efter sig att att en regelrätt biografi inte är möjlig. Inte ens i läroböcker i astronomi är hon förärad mer utrymme än en fotnot eller liten faktaruta. Jag tror inte att det är överdrivet att påstå att huvudskälet till att hon fallit glömska beror på att hon är kvinna.

Läs Miss Leavitts stjärnor och skänk henne en  tanke av tacksamhet för att hon inte lät sig nedslås av bristen på erkännande under livstiden.

Tack, Henrietta Leavitt!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Skolattentat där och här

bowling

Skolskjutningar har dessvärre nästan blivit rutin under de senaste decennierna, företrädesvis i USA, men också på andra ställen. Den mest beryktade är förmodligen massakern vid Columbine High School i Littleton, Colorado, i april 1999. Då mördades 12 elever och en lärare av Eric Harris och Dylan Klebold, bägge sistaårselever på skolan. Bägge mördarna sköt sig själva. Michael Moores dokumentär Bowling for Columbine (2002), som handlar om vapendebatten i USA , har som utgångspunkt tragedin i Colorado.

Några år senare drabbades Finland av samma ruskiga fenomen. I november 2007 sköt Pecka-Eric Auvinen ihjäl åtta personer på skolan i Jokela, innan han avslutade sitt eget liv. Gärningsmannen var elev på skolan och var aktiv på högerextrema sajter.

det som aldrig

Den 22 oktober 2015 drabbades även vårt land av en fruktansvärd skoltragedi. Den 21-årige Anton Lundin Pettersson tog sig in på grundskolan Kronan i Trollhättan, beväpnad med svärd och kniv, och mördade tre personer innan han skottskadades av polisen. Några timmar senare dog han på sjukhuset. Motivet var uppenbart rasistiskt, Pettersson valde medvetet offer med ickesvensk bakgrund. 2017 publicerade Åsa Erlandsson boken Det som aldrig fick ske : skolattentatet i Trollhättan. Det första kapitlet är plågsamt att läsa, i detalj följer hon mördarens väg genom skolan innan han fälls av två poliskulor. Men boken är viktig läsning, efter ihärdigt researcharbete finner hon bl a ett avskedmejl skrivet till en holländare, där en annan sida av mördaren framträder. Ensam, djupt deprimerad hoppas han att poliserna siktar väl; Lundin Pettersson ogillar invandrare, klart påverkad av hatsajter, men också sig själv. Det hela är djupt tragiskt.

All heder åt Erlandsson som skrivit en angelägen och ögonöppnande bok.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

En guide till klassisk musik

klassiks

”Den klassiska musiken är en sagolik skattkammare som rikligt belönar den som vågar sig in i den” Så skriver Nicholas Ringskog Ferrada-Noli i boken Den andra musiken från 2017. Ringskog är också aktuell i kulturfrågeprogrammet Kontrapunkt som lågmäld expert på just klassisk musik.

den-andra-musiken-en-introduktion-till-att-lyssna-pa-klassisk-musik

Många upplever klassisk musik som svår, svårtillgänglig, omodern, gammaldags och ointressant. I Den andra musiken guidar författaren oss genom ett antal verk från olika tider och genrer. Till varje kapitel har han skapat en Spotify-lista och rekommenderar oss läsare att lyssna samtidigt som vi läser.

Eftersom jag nyligen läst romanen Tidens larm av Julian Barnes som handlar om den ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj börjar jag med hans verk. Sjostakovitj verkade under kalla kriget och var hårt ansatt från kommunistpartiet vars påbud löd att konsten ska hylla proletariatet och ledarna, den får absolut inte ha ett  egenvärde i sig. Detta medför att S skrämdes till självcensur, men skapade ändå musik som lever än i dag.

Den andra musiken är ingen lärobok i formell betydelse. Ringskog har valt verk han själv tycker om, och förklarar initierat och passionerat varför vi bör ta till oss den klassiska musiken:

”Klassisk musik handlar om så mer än historia. Det är konst, det handlar om känslor, det handlar om livet. Den klassiska musiken begär inte att du studerar den eller har en massa kunskaper om den. Den begär bara att du lyssnar på den. För den har något att säga dig. Alla värdefulla konstverk säger: det här är också livet, så här kan det också vara.”

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad