Hjältinnor

Av Jeanette Malm

Bokens omslag och layout är av betydelse för mig när jag väljer läsprojekt. I första hand går jag på tips från pålitliga personer och dito recensenter men ibland är det själva boken som kallar på mig.

I fallet med Hjältinnor av Kate Zambreno sammanföll alla dessa kriterier. Min dotter hyllade boken, det samma gjorde DN:s boklista och när jag såg den på skylthyllan i bibblan var saken klar. Numera längtar jag till varje stund jag kan tillbringa med Kate Zambreno.

”Hjältinnor” har kallats ett feministiskt manifest om att skriva. Den är genreöverskridande; en mix av självbiografi, dagbok, roman och essä. Zambreno skriver om sitt eget liv och skrivande och väver in kvinnor som varit ”musor” åt sina berömda, författande män. Dessa kvinnor: Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Viven Eliot och andra, var alla författare men erkändes aldrig i motsats till sina makar Scott, Paul och TS. Tvärtom blev de i vissa fall förklarade psykiskt sjuka eller reducerades till rollen som inspiratör åt mannens viktiga författarskap. Hjältinnor är alltså en bok om fruar. Ironiskt nog är författaren själv en medföljande, författande fru till en man som är bibliotekarie med uppdrag att sortera boksamlingar. På biblioteken i de städer de hamnar i, börjar Kate Zambreno leta efter bortglömda ”hustruberättelser”.

Glädjande är att har Hjältinnor gjort succé. Hoppas att författarna, de bortglömda fruarna, återupptäcks och att deras böcker ges ut på nytt.