Ven – paradiset i Öresund

flygfoto_over_ven

Ven ligger utkastad i Öresund, mitt emellan Sverige och Danmark. När Skånelandskapen övergick i svensk ägo efter freden I Roskilde 1658 hamnade ön på den svenska sidan, förvisso ligger den närmare Skånekusten.

Ön är mest känd för sina branta ständer, de s.k. backafallen, och för att den danske astronomen Tycho Brahe under 1500-talet anlade ett observatorium, Stjerneborg, där. Den danske kungen, Fredrik II, gav ön som förläning till Brahe, under några år bodde han på godset Uraniborg. Tycho Brahe är en viktig gestalt i astronomins historia, hans iakttagelser av himlafenomen var avgörande i övergivandet av den geocentriska världsbilden. Mitt på ön ligger nu ett museum, Tycho Brahe- minnena, bl a i den avkristnade kyrkan.

Tycho_Brahe's_Stjerneborg

Varje år besöker min hustru och jag Ven, oftast kring midsommar. Vi hyr ett litet minihus, fullt utrustat, av en trevlig dam; vi cyklar bekanta rundor, äter på samma ställen. Visst är det trevligt att besöka nya ställen men det finns också en tjusning i återseendets glädje. Som inbitna Ven-besökare, vi är exempelvis medlemmar i den lokala hembygdsföreningen, undviker vi naturligtvis turistfällorna, däribland Tycho Brahe-museet. Men vi vet var den godaste pizzan serveras och vid vilket ställe man vackrast beser solnedgången över Kronborgs slott!

Det finns en del kända personer som bott, eller bor, på ön. Under många år bodde paret Lyttkens i en vacker skånelänga strax ovanför Bäckviken (där färjan från Landskrona landar). Alice skrev en betydande mängd romaner, bl a en med den underbara titeln Statt upp min älskade (1947) och maken Yngve författade flera verk om beryktade svenska brott, däribland Hammarbymordet (1952) och Yngsjömordet (1966). Maj Sjöwall, en legendar inom svensk kriminallitteratur, bor för övrigt på ön.

Den kände diktaren Gabriel Jönsson, uppväxt i Glumslöv tvärsöver vattnet på den svenska sidan, har odödliggjort Ven i dikten Vid vakten. Efter Gunnar Turessons tonsättning är texten mer känd som Flicka från Backafall. Vill man fördjupa sig i Tycho Brahes tid kan jag rekommendera Alexandra Coelho Ahndorils roman Stjärneborg (2002).

Ta tåget eller bilen till Landskrona, borda båten, hyr cyklar och njut av en osannolikt vacker ö, med ståtliga durumvetefält kryddade av blommande vallmo. Trots att man befinner sig i världens mitt, båtar passerar ständigt på bägge sidor ön, är ron och lugnet påtaglig. Har man en gång förälskat sig i Ven blir man aldrig fri.

Håkan, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

 

 

 

 

 

 

Hjältinnor

hjältinnorBokens omslag och layout är av betydelse för mig när jag väljer läsprojekt. I första hand går jag på tips från pålitliga personer och dito recensenter men ibland är det själva boken som kallar på mig.

I fallet med Hjältinnor av Kate Zambreno sammanföll alla dessa kriterier. Min dotter hyllade boken, det samma gjorde DN:s boklista och när jag såg den på skylthyllan i bibblan var saken klar. Numera längtar jag till varje stund jag kan tillbringa med Kate Zambreno.

”Hjältinnor” har kallats ett feministiskt manifest om att skriva. Den är genreöverskridande; en mix av självbiografi, dagbok, roman och essä. Zambreno skriver om sitt eget liv och skrivande och väver in kvinnor som varit ”musor” åt sina berömda, författande män. Dessa kvinnor: Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Viven Eliot och andra, var alla författare men erkändes aldrig i motsats till sina makar Scott, Paul och TS. Tvärtom blev de i vissa fall förklarade psykiskt sjuka eller reducerades till rollen som inspiratör åt mannens viktiga författarskap. Hjältinnor är alltså en bok om fruar. Ironiskt nog är författaren själv en medföljande, författande fru till en man som är bibliotekarie med uppdrag att sortera boksamlingar. På biblioteken i de städer de hamnar i, börjar Kate Zambreno leta efter bortglömda ”hustruberättelser”.

Glädjande är att har Hjältinnor gjort succé. Hoppas att författarna, de bortglömda fruarna, återupptäcks och att deras böcker ges ut på nytt.

Jeanette, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad