Marshmallowtestet

Experiment på människor görs för att undersöka deras reaktioner under påverkan.

Det mest kända sociologiska experimentet måste antas vara Milgrams lydnadsexperiment. I korthet gick det ut på att lura försökspersoner att lyda en auktoritet som instruerar dem att utföra handlingar som personen vet orsakar en annan person smärta eller t.o.m. kunde leda till döden. Syftet var att undersöka lydnad, särskilt i relation till de vidriga handlingar som ”helt vanliga” personer begått under andra världskriget med försvaret ”jag lydde bara order”. Beklämmande nog visade resultatet att merparten av försökspersonerna mer beredda att lyda än att vägra, fast de kunde höra försökspersonen skrika av smärta från de (falska) elstötar som han (samtliga försökspersoner var män) gav dem.

Läs mer om experimentet i Milgram: Lydnad och auktoritet.

En annan känd studie är den som går under benämningen Stanfordexperimentet. Philip Zimbardo studerade hur människan agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar ens beteende. Deltagarna blev slumpmässigt utsedda till antingen fångar eller fångvaktare i ett tillfälligt fängelse i universitetets källare. Det visade sig att deltagarna snabbt anpassade sig till sina givna roller som fånge eller fångvaktare. Experimentet gick snabbt överstyr och fick avbrytas efter 6 dagar. Stanfordexperimentet beskrivs i boken The Lucifer effect och i filmen The Stanford prison experiment.

Från filmen The Stanford prison experiment

Ett betydligt snällare test, men inte mindre intressant, går under benämningen Marshmallowtestet. Här undersöker forskarna graden av självbehärskning hos små barn, och i vilken grad resultatet påverkar den vuxnes liv. Testet går ut på att erbjuda 4-åringar en marshmallow, men också ett val: Ät den nu, eller vänta så får du två. Forskaren lämnar rummet, men barnet filmas. I genomsnitt dröjer det några minuter innan barnet äter upp godiset, men 1/3 av fyraåringarna klarar att vänta och får sin belöning.

När forskaren följde upp barnen i vuxen ålder visade det sig att de som snabbast åt upp godiset i högre utsträckning hade drogproblem och led av övervikt. Det är dock inte så att bara för att man råkar tillhöra kategorin impulsstyrda är dömd till ett sämre liv. Förmågan att vänta kan läras in och det är till stor del det som boken handlar om. Samt som tröst: ibland är det bättre att inte spara för framtiden utan njuta för stunden.

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s