Haijby och rättsrötan

-s-haijby-k-1947-patrik-kajson

I december 1947 lämnar en bok med titeln Patrik Kajson går igen trycket. Boken, skriven av Kurt Haijby, ges ut på eget förlag och upplagan är på 1000 exemplar. Boken köps till största delen av polisen, med medel tillkomna från hovförvaltningen.

 

 

Bakgrunden är att Haijby, en kringflackande särling med brottsligt förflutet, bl a bedrägeri, vållande till annans död och otukt med barn, har påstått att han haft en affär med kung Gustav V. Detta har enligt forskningen (exempelvis Stig Hadenius i dennes biografi Gustav V (2005)), inte kunnat beläggas, likafullt betalar hovet stora summor till Haijby i utbyte mot hans tystnad.

Haijbyaffären är en av 50-talets  s.k. rättsaffärer, mycket omskriven, bl a engagerade sig Vilhelm Moberg i saken. Efter kungens död 1950 skriver Haijby ett antal skrivelser till olika myndigheter vars genomgående tema är att han utsatts för rättsövergrepp, bl a har han vid några tillfällen placerats på Beckomberga. Haijbys advokat Henning Sjöström är övertygad om sanningshalten i hans klients påståenden. 1952 krävde Herbert Tingsten i DN att saken måste undersökas offentligt.

haibysjösy

Haiby t.v. med sin advokat HenningSjöström

Advokaterna Lena Ebervall och Per E. Samuelsson publicerade 2008 romanen Ers majestäts olycklige Kurt där de i huvudsak ansluter till Mobergs och Sjöströms kritiska synsätt. Maths Heuman torgför i Rättsaffärerna Kejne och Haijby (1978) att Haijby med  hustruns hjälp pressat hovet på pengar genom att lögnaktigt antyda att kungen gjort sexuella närmanden. Hajiby har kunnat beslås med flera lögner, bl a att han förfördes av kungen redan 1912. Likafullt måste man ställa frågan varför hovet betalade Haijby ansenliga summor. Oavsett kan man nog konstatera att rättsövergrepp förekommit. Som en röd tråd genom hela affären löper också en unken syn på homosexualitet, man får dock betänka att homosexualitet avkriminaliserades först på 40-talet.

Avslutningsvis vill jag citera vad Ernst Wigforss lär ha sagt när han fick kännedom om misstankarna kring den åldrade monarken: ”Kungen? Så vital vid hans ålder? Beundransvärt”

Håkan Olsson

Marshmallowtestet

Experiment på människor görs för att undersöka deras reaktioner under påverkan.

Det mest kända sociologiska experimentet måste antas vara Milgrams lydnadsexperiment. I korthet gick det ut på att lura försökspersoner att lyda en auktoritet som instruerar dem att utföra handlingar som personen vet orsakar en annan person smärta eller t.o.m. kunde leda till döden. Syftet var att undersöka lydnad, särskilt i relation till de vidriga handlingar som ”helt vanliga” personer begått under andra världskriget med försvaret ”jag lydde bara order”. Beklämmande nog visade resultatet att merparten av försökspersonerna mer beredda att lyda än att vägra, fast de kunde höra försökspersonen skrika av smärta från de (falska) elstötar som han (samtliga försökspersoner var män) gav dem.

Läs mer om experimentet i Milgram: Lydnad och auktoritet.

En annan känd studie är den som går under benämningen Stanfordexperimentet. Philip Zimbardo studerade hur människan agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar ens beteende. Deltagarna blev slumpmässigt utsedda till antingen fångar eller fångvaktare i ett tillfälligt fängelse i universitetets källare. Det visade sig att deltagarna snabbt anpassade sig till sina givna roller som fånge eller fångvaktare. Experimentet gick snabbt överstyr och fick avbrytas efter 6 dagar. Stanfordexperimentet beskrivs i boken The Lucifer effect och i filmen The Stanford prison experiment.

Från filmen The Stanford prison experiment

Ett betydligt snällare test, men inte mindre intressant, går under benämningen Marshmallowtestet. Här undersöker forskarna graden av självbehärskning hos små barn, och i vilken grad resultatet påverkar den vuxnes liv. Testet går ut på att erbjuda 4-åringar en marshmallow, men också ett val: Ät den nu, eller vänta så får du två. Forskaren lämnar rummet, men barnet filmas. I genomsnitt dröjer det några minuter innan barnet äter upp godiset, men 1/3 av fyraåringarna klarar att vänta och får sin belöning.

När forskaren följde upp barnen i vuxen ålder visade det sig att de som snabbast åt upp godiset i högre utsträckning hade drogproblem och led av övervikt. Det är dock inte så att bara för att man råkar tillhöra kategorin impulsstyrda är dömd till ett sämre liv. Förmågan att vänta kan läras in och det är till stor del det som boken handlar om. Samt som tröst: ibland är det bättre att inte spara för framtiden utan njuta för stunden.

Jeanette, Stadsbiblioteket