Konsten att skriva

”The first draft of anything is shit” är ett typiskt, lakoniskt citat från Ernest Hemingway. Med det antar jag att han menar att det är omarbetning som ger resultat, oavsett om det handlar om skrivande eller något helt annat. Elmore Leonard är inne på samma linje: ”If it sounds like writing, I rewrite it.”

Hur gör man då för att bli en bra författare? Hur veta när det är litteratur och inte bara text?

Till hjälp för dig med författardrömmar finns förstås en mängd böcker om konsten att skriva, eller kreativt skrivande som är sökordet i bibliotekskatalogen.

king

Klassikern heter Att skriva – en hantverkares memoarer av författaren Stepen King. Egentligen är det en författarmemoar, som framgår av undertiteln, men den fungerar utmärkt som handbok i konsten att skriva romaner.

En svensk favorit är Bodil Malmstens Så gör jag!-konsten att skriva. ”Ord, meningar, stycken, får aldrig bara bli. Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli.” Hon beskriver den arbetsprocess som skrivandet är, inklusive det hon kallar ”helvetesperioden”. Boken är en handbok, men på ett typiskt Malmstenskt vis där hon varvar tips om ergonomi med kärva åsikter (som hon benämner fakta)  ”det finkulturella är fint för att det är fint” eller ”Stå utanför. behåll förundran inför allting”.

bodil

Slutligen, med ord från Roberto Bolaño: Att läsa är alltid viktigare än att skriva.

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

Stig Wennerström – landsförrädaren

190px-stig_wennerstrom_1963

Stig Wennerström i Stockholms tingsrätt 1963

Det är dagen före midsommarafton, 20 juni 1963. En elegant, reslig man går med snabba steg över Riksbron. Mitt på bron hinns mannen upp av två bakomvarande, civila polismän. En av dem fattar mannen lätt i armen och säger: – Det är från polisen, översten är anhållen.

Flygöversten Stig Wennerström förs omedelbart till polishuset på Bergsgatan i Stockholm. Här förhörs han intensivt av förhörsledaren, förste kriminalassistent Bror Lindén. Redan på midsommardagens morgon erkänner Wennerström att han spionerat för den sovjetiska säkerhetstjänsten, GRU. Så småningom framgår att Wennerström i praktiken sålt ut hela det svenska luftförsvaret till Sovjetunionen.

Säkerhetspolisen har länge haft ögonen på Wennerström, redan på 40-talet fanns misstankar men bevis saknades. Översten var flygattaché vid de svenska beskickningarna i Moskva (1949-52) och Washington (1952-57), där han knöt många kontakter. Vid arresteringen jobbade han vid UD. Säpo hade t o m värvat Wennerströms städhjälp, Carin Rosén, och hennes fynd av mikrofilmsrullar på vinden bidrog till att man slog till i juni 1963. Efter några dagar offentliggjordes gripandet och tidningarnas rubriker var ovanligt svarta.

Naturligtvis har det skrivits om Wennerströmfallet. Här redovisas ett par titlar. Dokumentärfilmaren Birgitta Bergmark publicerade 1993 Stig Wennerström : spionen som teg. Bergmark har gått igenom de då nyöppnade Wennerströmarkiven, beskriver händelseförloppet och spekulerar kring varför översten lät sig enrolleras av GRU. Anders Sundelins Fallet Wennerström (1999) är utförligare och dessutom bättre skriven. Dessutom har storspionen skrivit om fallet i Från början till slutet : en spions memoarer (1972).

fallet-sw

Wennerström själv påstod i förhör att hans syfte var att utjämna skillnaderna mellan USA och Sovjet och därmed främja fredens sak. Kanske handlade det mest om pengar, Wennerström uppskattade att leva flott. Han dömdes till livstid, senare omvandlat till 20 års fängelse. Wennerström frigavs villkorligt 1974 och levde sedan ett tillbakadraget liv. Många sökte att intervjua honom, ingen lyckades.

Stig Wennerström avled 2006, 99 år gammal.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad