Av Jeanette Malm
Vid niotiden en onsdag i november blinkade det till i mobilen. Det var en nyhetsflash från Dagens Nyheter som berättade att professorn och idéhistorikern Karin Johannisson gått bort. Ännu en idol som lämnat mig (oss) detta dystra år 2016.
När jag tänker på henne framstår hon som helt unik. Oförtröttligt och lågmält men ändå knivskarpt har hon tecknat framförallt kvinnlighetens och kroppens idéhistoria. Någon beskrev henne som ”besatt av hur synen på kroppar och känslor förändras genom tiderna.”
Johannisson hade förmågan att se tecken i nutiden som avslöjade något mer djupgående. Hon skrev om Hillary Clinton och om de spekulationer som vällde fram när hon tagit ett snedsteg på väg in i bilen efter ett framträdande: ”Svajig gång, instabilitet, mer lättkrackelerad yta mellan kropp och psyke, potentiellt galen. Det är en bild som hållit kvinnan tillbaka sedan generationer. Som inneburit det alltid varit aktuellt att koppla sig själv till anpassning till underordningens och undfallenhetens politik. En man skulle aldrig komma på tanken att leva genom en kvinnas blick.”
Tack för din feministiska gärning, Karin. Tack för att du gett kvinnan plats i idéhistorien, denna tidigare så manligt dominerade domän.
Har du inte läst Karin Johannisson? Ingen fara, vi har böckerna för dig:
Den sårade divan som handlar om Agnes von Krusenstierna, Nelly Sachs och Sigrid Hjertén, tre kvinnliga konstnärer som alla tillbringade längre perioder på den tidens mentalsjukhus.
Nostalgia – en känslas historia Under 1800-talet var melankoli och nostalgi en medicinsk diagnos. I den här boken undersöker författaren hur begreppet nostalgi tolkats över tiden.
Den mörka kontinenten om ”kvinnosjukdomar” under 1800-talet, med belägg ur läkardiagnoser. Vetenskapen skulle bevisa kvinnans underlägsenhet eftersom mannen kände sig hotad av hennes krav på större frihet och jämställdhet.
En fullständig lista över Karin Johannissons böcker hittar du HÄR >>>
Världens vetande väntar 