Av Jeanette Malm
Häromdagen var det skiljetecknens dag – jo, det finns en sådan, liksom det finns kanelbullens, gräddtårtans och toalettens dag m.fl. – och jag hörde på radion att det är allt färre som använder skiljetecken i skriven text. Så kan vi ju inte ha det! Någon har liknat skiljetecknen vid trafiksignaler. Används de inte kommer orden att krocka med varandra och orsaka kaos.
Vi är inte så få som plågas av särskrivningar, anglicismer och annat otyg. ”Språkpoliser” kallas vi som tycker att det är mödan värt att skriva en grammatiskt korrekt mening ; själva föredrar vi benämningen språkväktare.
Inte sällan får utlämnande av skiljetecken ganska komiska effekter. Vilket föredras, en ”mindre, väluppfostrad hund” eller ”mindre väluppfostrad hund”?
Komma rätt, komma fel, och komma till punkt är en bok för alla som älskar interpunktion … eller som bara behöver lite gemenskap för att våga göra det. Boken är väldigt roligt skriven, med en mängd exempel på hur tokigt det kan bli om ett komma placeras på fel ställe. Exempelvis lär boerkriget utlösts av ett sådant missförstånd, enligt författaren Lynne Truss.
Lite torrare, men lika passionerad, är Siv Strömquists klassiker Skiljeteckensboken. Här får du handfasta råd i när, om och hur interpunktionen ska användas.
I dagarna kom en ny bok om skiljetecken: Interpunktion: om skiljetecken och textens nyanser. Den här boken är både en historik över skrift och skrivande och en handbok för skrivande personer.
Fler böcker om ämnet hittas på hylla Fc. Vi har också tidskriften Språktidningen som ges ut av Svenska språknämnden.
Välkommen till biblioteket!
Världens vetande väntar 