Raphael Lemkin och folkmordet

raphael-lemkin

Är Raphael Lemkin bekant? I tidens ström försvinner det mesta men just den här mannen borde verkligen ihågkommas.

Lemkin, ursprungligen Rafal Lemkin, föddes i Ryssland 1900. Under mellankrigstiden arbetade han som polsk representant vid flera internationella juristkonferenser. När Sovjetunionen ockuperade östra Polen flydde han via Sverige till USA där han undervisade vid Duke University i North Carolina. Lemkin, som var av judisk börd, förlorade hela sin familj i Förintelsen.

Lemkins betydelse ligger i det faktum att han var den förste som lanserade begreppet Genocide, d v s folkmord. I boken Axis rule in occupied Europe (1944) använde han termen som ett sätt att beskriva nazisternas politik gentemot den judiska minoriteten och jobbade stenhårt de kommande åren för att ge folkmordet juridisk legitimitet.

1947I Elisabeth Åsbrinks nyligen utgivna bok 1947 är Lemkins arbete och det motstånd han möter ett av bokens starkaste inslag. Åsbrink skriver: ”Det är lätt att utföra folkmord, konstaterar Raphael Lemkin, därför att ingen vill tro att det kan ske förrän det är försent. Därute upprepar världen sitt ´aldrig mer´. Men Lemkin kan folkmordens historia, han vet att logiken istället är ´nästa gång´. Det har skett, därför kan det ske igen.” (Åsbrink s. 276)

 

 

Vid Nürnbergrättegångarna är Lemkin rådgivare till dem amerikanske huvudåklagaren Robert H. Jackson och han kommer att bli nominerad till fredspriset sju gånger. Men på hans begravning 1959 kommer bara sju personer.

Vill man läsa mer om Lemkin kan man fjärrlåna boken Raphael Lemkin and the struggle for the Genocide convention av John Cooper (2008). Läs dessutom Åsbrinks utmärkta bok om året 1947, där hon följer ett antal människor (bl a Simone Beauvoir, Christian Dior och George Orwell) och framtidsformande händelser (Palestinaproblemet, Indien frigörelse och delning och arbetet med konventionen om de mänskliga rättigheterna) detta avgörande år.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad

Medan de sov – dramat i Medford 1984

billy

Natten till den 27 april 1984 tar räddningstjänstens sambandscentral i Jackson County, Oregon, emot ett förbryllande samtal. En flicka, femtonåriga Jody Gilley, påstår att hennes äldre bror, artonårige Billy, slagit ihjäl föräldrarna samt lillasystern med ett baseballträ. Polisen skickas till adressen och kan bara konstatera faktum.

2008 publicerar den amerikanska författaren Kathryn Harrison boken Medan de sov : en undersökning om mordet på en familj. Via intervjuer med Jody, Billy, grannar, socialarbetare samt djupdykning i rättegångsprotokoll och psykiatriska utlåtanden försöker Harrison förstå hur det ofattbara kunde ske. Jody berättar att brodern efter mordorgien rusar upp till hennes rum och säger: Nu är vi äntligen fria!

Fram tonar berättelsen om en dysfunktionell familj, ruvande på mörka hemligheter. Trots Billys hemska dåd kan man ställa sig frågan vem som egentligen är den skyldiga. Kontrasten mellan den inspärrade brodern och den framgångsrika yrkeskvinnan är fullständig, samtidigt är de för evigt bundna till samma plats och tid den där vårnatten i Medford.

medan-de

Harrisons bok är spännande som en detektivroman, trots att man vet ”vem som gjorde det”. Författaren söker förstå hur man överlever ett trauma och hur de inblandade hanterat katastrofen. Framför allt är det en historia om hur misshandel och förtryck deformerar barn och en kuslig påminnelse om hur utlämnade dessa kan vara.

Håkan Olsson, bibliotekarie

Fattig

Inte finns det väl fattigdom längre, åtminstone inte i Sverige? Eller?

Det beror på definitionen. Ingen behöver nog svälta i vårt land, men att vara utan pengar mer än till det nödvändigaste  i ett samhälle som bygger på konsumtion är nog så svårt.

fattigfallanDen nyaste boken på temat fattigdom är skriven av Charlotta von Zweigbergk och heter Fattigfällan. Vi får följa kvinnan Beata som från att ha varit egenföretagare hamnar i en spiral av sjukskrivning, arbetslöshet och till slut utförsäkring. Hon står helt utan inkomst men är för sjuk för att arbeta och får heller inga pengar från socialen eftersom hon fortfarande äger sin firma. Moment 22, alltså.

Det absolut mest skrämmande med Fattigfällan är att i stort sett vem som helst kan hamna där. Eller hur en felaktigt ifylld blankett kan kosta månader av inställda bidrag samtidigt som hyresskulden går till kronofogden och ingen verkar förstå hur illa det är ställt för Beata.

Boken finns att låna HÄR >>>

 

 

oktober-i-fattigsverige-dagbokSusanna Alakoski är mest känd för Svinalängorna, en bok om hennes egen barndom i romanform. Oktober i Fattigsverige är en sorts dagbok, från en månad under författarens (?) uppväxt. Temat är detsamma som i Fattigfällan, hur det är att alltid oroa sig för att hyran ska betalas, att alltid tacka nej till barnkalas för att presenter kostar pengar. Att skämmas och till varje pris dölja att man är fattig.

 

 

 

barskrapad-konsten-att-hanka-sig-framTredje boken på temat är skriven av amerikanskan Barbara Ehrenreich och har titeln Barskrapad: konsten att hanka sig fram. Ehrenreich gör en wallraff, dvs. hon tar under antaget namn anställning inom de lägst betalda yrkena i USA för att se om det hon hört stämmer; att det inte går att leva på ett heltidsjobb med minimilön. Trots att hon alltid valde jobben med högst lön och de billigaste lägenheterna räckte inte pengarna ens till det nödvändigaste. Vi får följa hennes slitsamma vardag och får insikt i hur enorma klyftorna mellan rika och fattiga är i USA. Största behållningen av Barskrapad är beskrivningen av den kamratskap och lojalitet som Ehrenreich möts av, och hur hon våndas över att behöva avslöja sin ”undercover” för arbetskamraterna på varje nytt ställe innan hon drar vidare som servitris, städare eller vårdbiträde.

Jeanette, Stadsbiblioteket