Av Jeanette Malm
Han kom som en stormvind, kanske inte en aprilafton, men in i den samhällskritiska debatten. 26 år gammal gav britten Owen Jones boken Chavs ut som handlar om vad han kallar ”demoniseringen av arbetarklassen” . I boken blottläggs och kartläggs svartmålningen av arbetare som överklassen ägnar sig åt i syfte att själva tillskanska sig (ännu) mer makt och pengar. Chavs (slangord om person med låg social status) är inte översatt till svenska.
Nästa bok, Etablissemanget: och hur de kommer undan med allt finns att låna på biblioteket. Jones käpphäst är att politik ska, bör, handla om ideologier. Att resurserna fördelade på ett annat sätt räcker till så mycket mer och så många fler. Kärnan i Owen Jones resonemang är att makten som västvärldens demokratiska system ger politiska företrädare alltmer urholkats. De verkliga makthavarna är storföretagare, jurister, finansaktörer, PR-byråer som använder sina pengar och kontakter till att påverka politiska beslut i en riktning som gynnar deras intressen. Konsekvensen är en alltmer urholkad välfärd och vidgade klassklyftor.
Likt Björn af Kleen som fick tillträde i de fina salongerna när han skrev en avslöjande bok om den svenska adeln, har Owen Jones fått förvånansvärt frispråkiga intervjuer med personer från ”etablissemanget”
Är man intresserad av politiska tänkare som ifrågasätter det rådande systemet är socialisterna Owen Jones och Thomas Piketty (franske ekonomen som skriver om inkomstfördelning) intressanta. De båda har en förmåga att skriva lätt och ibland roligt om tunga och allvarliga ämnen.
Världens vetande väntar 