Av Håkan Olsson
1978 ryckte jag in i lumpen, delar av tjänstgöringen var placerad i Borås. Där vittnade en brandskadad fastighet i stadens centrala delar om den fatala branden i Stadshotellet 10 juni. 20 människor avled, flertalet studenter som firade skolavslutning. Brandorsaken ansågs vara en slängd fimp.
Tjugo år senare brand det ånyo i en festlokal, nu med än värre resultat. Den 29 oktober anordnade makedoniska föreningen dans i föreningslokalen vid Backaplan på Hisingen. Sent på kvällen, en torsdag, fanns närmare 400 festande ungdomar i den trånga lokalen, som hade tillstånd att hysa max 150. Första larmet inkom larmcentralen 23.42. Brandkåren var snabbt på plats och då rådde total förvirring. Man insåg snart att katastrofen var omfattande, när dagen grydde kunde man göra en förfärlig summering: 63 döda och 200 skadade!
Polisen kunde tämligen snart fastslå att branden var anlagd och år 2000 väcktes åtal mot fyra personer, alla mellan 17 och 19 vid brandtillfället. Den som erkände att ha tänt på dömdes till åtta års fängelse och två andra till sex år. Den fjärde var minderårig. Skälet till antändningen, som skedde i en blockerad trappuppgång, tillika nödutgång, var att de åtalade nekats inträde.
I Dag Öhrlunds Brott i Sverige (2011) finns ett kapitel om diskoteksbranden, så även i Nordisk kriminalkrönika 2000.
På tioårsdagen av katastrofen avtäcktes ett minnesmonument av konstnären Claes Hake. Det står på Backaplan och mot en botten av blå granit är samtliga omkomnas namn graverade i guld.
Världens vetande väntar 