Av Jeanette Malm
Judith Schalansky föddes i dåvarande Östtyskland och enda sättet för henne att resa var genom att läsa kartböcker och fantisera om exotiska platser. Detta ledde till att hon 2012 gav ut boken Atlas över avlägsna öar – femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. I förordet till boken skriver författaren att hon var så van vid att resa med pekfingret i atlasen, att hon fortsatte med det även när muren revs och det blev möjligt för henne att resa på riktigt ut i världen.
Det är något speciellt med öar. Enligt definitionen är en ö ett landområde helt omgivet av vatten, mindre än en kontinent och större än en holme. Det finns vissa fundamentalister som menar att en ö som har landförbindelse i form av en bro är en andra klassens ö. Så långt vill jag inte sträcka mig, men visst vilar det ett romantiskt skimmer över en plats som du bara kan lämna med båt eller möjligen helikopter.
Schalanskys bok är så vacker, det är tydligt att hon är utbildad illustratör och typograf. Varje uppslag presenterar en ö, med såväl geografiska som udda,historiska fakta. Om ön Deception i Antarktis kan man läsa om den enda kvinnan som lever här och om de barbariska valfångsterna. Eller om Takuu i Stilla havet, som sakta håller på att sjunka ner i havet men där de som bor där vägrar inse faktumet att ön kommer att vara borta om en månad eller ett år.
Det här är en bok att bläddra i lite här och där, stanna upp och drömma sig bort. En del av öarna framstår som lockande bara genom sin otillgänglighet; Ensamheten heter en ö i Norra ishavet, som enligt Schalansky gör skäl för namnet. Årsmedeltemperaturen är -16, här bor ingen sedan en forskningsstation bommade igen 23 november 1996.
Jag bläddrar vidare, och reser även med fingret till Björnön i Svalbard, Deception i Antarktis och vulkanön Pagan i Stilla havet och tänker att vissa platser gör sig bäst hemma i soffan.
Världens vetande väntar 