Liftarens parlör till galaxen

Liftarens

Yens Wahlgren är xenosociolingvist, vilket på ren svenska betyder att han sysslar med språk som inte finns, konstgjorda språk i populärkultur och litteratur. Hans bok Liftarens parlör till galaxen  – en berättelse om 101 språk som egentligen inte finns kom nyligen och den väckte mitt intresse för ämnet konstgjorda språk. Vad, hur och varför? var frågor jag ställde mig.

Yens Wahlgren skiljer på så kallade conlangs, constructed languages, som en bredare benämning där allt från esperanto till borduriska (som talas i ett par av Tintinalbumen) innefattas och artlangs, artistic languages, vilket är språk som skapats enbart för konstnärliga skäl och som vi möter i populärkulturen.

Konstgjorda språk utmärks av att de inte är modersmål för någon. Det finns ca 7000 levande språk i världen – varför hitta på ännu fler? Svaret, enligt Yens Wahlgren är att de språk som vuxit fram under lång tid inte är logiska eller konsekventa. Det perfekta språket måste därför vara ett som konstruerats.

Minns någon esperanto? Det skapades av Ludvig Zamenhof i slutet på 1800-talet med syfte att öka förståelsen mellan människor och minska krig och konflikter. Det har väl inte riktigt blivit som Zamenhof tänkt, även om det finns föreningar för esperanto över hela världen är det ändå ganska få som kommunicerar på språket.

startrekI Wahlgrens bok fastnade jag för kapitlet om klingonska. Det påstås vara det mest talade och kända av de konstgjorda språken. Klingonska skapades till Star Trek-filmerna men har sedan dess vuxit till ett språk med egen grammatik. Det finns ordböcker, the Klingon Dictionary och språkkurser på kassettband och snart även på en app. Klingonska var från början ett språk som användes av utomjordningar på TV, men har växt ur sitt fiktiva ursprung och lever vidare även utan draghjälp av tv-serien.

Nyfiken på boken och språk som valyriska, syldaviska, navi, lilliputianska, orkiska för att nämna några?  Här kan du låna!

Jeanette, Stadsbiblioteket

Diskoteksbranden i Göteborg 1998

db

1978 ryckte jag in i lumpen, delar av tjänstgöringen var placerad i Borås. Där vittnade en brandskadad fastighet i stadens centrala delar om den fatala branden i Stadshotellet 10 juni. 20 människor avled, flertalet studenter som firade skolavslutning. Brandorsaken ansågs vara en slängd fimp.

Tjugo år senare brand det ånyo i en festlokal, nu med än värre resultat. Den 29 oktober anordnade makedoniska föreningen dans i föreningslokalen vid Backaplan på Hisingen. Sent på kvällen, en torsdag, fanns närmare 400 festande ungdomar i den trånga lokalen, som hade tillstånd att hysa max 150. Första larmet inkom larmcentralen 23.42. Brandkåren var snabbt på plats och då rådde total förvirring. Man insåg snart att katastrofen var omfattande, när dagen grydde kunde man göra en förfärlig summering: 63 döda och 200 skadade!

Polisen kunde tämligen snart fastslå att branden var anlagd och år 2000 väcktes åtal mot fyra personer, alla mellan 17 och 19 vid brandtillfället. Den som erkände att ha tänt på dömdes till åtta års fängelse och två andra till sex år. Den fjärde var minderårig. Skälet till antändningen, som skedde i en blockerad trappuppgång, tillika nödutgång, var att de åtalade nekats inträde.

I Dag Öhrlunds Brott i Sverige (2011) finns ett kapitel om diskoteksbranden, så även i Nordisk kriminalkrönika 2000.

mmPå tioårsdagen av katastrofen avtäcktes ett minnesmonument av konstnären Claes Hake. Det står på Backaplan och mot en botten av blå granit är samtliga omkomnas namn graverade i guld.

Håkan Olsson

Atlas över avlägsna öar

atlas

Judith Schalansky föddes i dåvarande Östtyskland och enda sättet för henne att resa var genom att läsa kartböcker och fantisera om exotiska platser. Detta ledde till att hon 2012 gav ut boken Atlas över avlägsna öar – femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. I förordet till boken skriver författaren att hon var så van vid att resa med pekfingret i atlasen, att hon fortsatte med det även när muren revs och det blev möjligt för henne att resa på riktigt ut i världen.

Det är något speciellt med öar. Enligt definitionen är en ö ett landområde helt omgivet av vatten, mindre än en kontinent och större än en holme. Det finns vissa fundamentalister som menar att en ö som har landförbindelse i form av en bro är en andra klassens ö. Så långt vill jag inte sträcka mig, men visst vilar det ett romantiskt skimmer över en plats som du bara kan lämna med båt eller möjligen helikopter.

Schalanskys bok är så vacker, det är tydligt att hon är utbildad illustratör och typograf. Varje uppslag presenterar en ö, med såväl geografiska som udda,historiska fakta. Om ön Deception i Antarktis kan man läsa om den enda kvinnan som lever här och om de barbariska valfångsterna. Eller om Takuu i Stilla havet, som sakta håller på att sjunka ner i havet men där de som bor där vägrar inse faktumet att ön kommer att vara borta om en månad eller ett år.

takuu

Takuu

Det här är en bok att bläddra i lite här och där, stanna upp och drömma sig bort. En del av öarna framstår som lockande bara genom sin otillgänglighet; Ensamheten heter en ö  i Norra ishavet, som enligt Schalansky gör skäl för namnet. Årsmedeltemperaturen är -16, här bor ingen sedan en forskningsstation bommade igen 23 november 1996.

Jag bläddrar vidare, och reser även med fingret till Björnön i Svalbard, Deception i Antarktis och vulkanön Pagan i Stilla havet och tänker att vissa platser gör sig bäst hemma i soffan.

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Gåtan Knut Hamsun

hamsun

Knut Hamsun

Knut Hamsun räknas som en av Norges största författare. Född i Gudbrandsdalen 1858, uppväxt i Nordnorge under knappa förhållanden. Hamsun var självlärd och gjorde sensation med debutromanen Svält, 1890. Boken skildrar en vilsen existens som driver runt i Kristiania (nuvarande Oslo), svulten och förvirrad. Med sin subjektiva stil, hänsynslösa uppriktighet och upptagenhet med det omedvetna ses boken som en vägröjare för modernismen. Många gjorde kopplingar till Dostojevskij och Strindberg.

Småningom blir Hamsun alltmer konservativ, kritisk mot industrisamhället och starkt Englandsfientlig. Romanen Markens gröda, 1917, som ger uttryck för dessa tankar är samtidigt en fantastisk skildring av en bonde som skapar sitt eget liv i Nordnorge. 1920 belönas Hamsun med Nobelpriset i litteratur.

Hamsun står nu på toppen, beundrad av flertalet och är oerhört mycket läst, inte minst i Tyskland. Under trettiotalet rör sig Hamsun i riktning mot nazismen, blir medlem i Vidkun Quislings parti Nasjonal samling och när tyskarna ockuperar Norge i april 1940 ställer sig den uppburne författaren på ockupanternas sida.

Berghof – Örnnästet

1943, när krigslyckan vänt, blir Hamsun inbjuden till en författarkongress i Wien. Den åldrige skriftställaren, 85 år, flyger söderut och på hemvägen besöker han Hitler på Berghof.

toreremNorrmannen Tore Rem kom i höstas med en förträfflig bok om Hamsun, Hamsun och resan till Hitler, med speciell betoning på mötet med Hitler sommaren 1943. Efter kriget ställdes Hamsun inför rätta och man försökte förklara honom sinnesförvirrad. Senare har många försökt rädda Hamsun undan landsförräderiet, man har ansett honom politiskt naiv, så exempelvis Thorkild Hansen i Processen mot Hamsun (2 volymer), 1978. Tore Rem menar att detta är felaktigt, Hamsun var verkligen nazist, om än med norska patriotiska förtecken.

Tore Rems bok kan läsas både av litteratur- och historiskt intresserade läsare. En storartad skildring över en lysande författare som gick helt vilse.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket i Halmstad