Av Jeanette Malm
Visst ligger det en lockelse i tanken att lämna ekorrhjulet för en tillvaro utan krav? Tänk att bo utan grannar, trafik, elstolpar, motorvägar, mobiltäckning, stormarknader och informationsöverflöd. Tänk att i stället somna när man är trött, vakna när man är utsövd och äta det som finns i naturen? Säkert är det en romantiserad bild, men ibland känns vår moderna tillvaro helt absurd.
En som gjorde slag i saken var filosofen David Henry Thoreau. Nu levde han på 1800-talet och hade kanske inte samma problem med stress som vi upplever i dag, men han var en stark förespråkare för ett liv utanför civilisationens bojor. 1845 flyttade han till en egenhändigt byggd stuga vid sjön Walden i Massachusetts, USA. Där levde Thoreau i två år, två månader och två veckor utan närmare kontakt med andra människor. Han fiskade, odlade och skrev betraktelser över naturen och det enkla livet. Boken, en essäsamling, fick namnet Skogsliv vid Walden och kom 1854. Nyckelbudskapet i boken är ”Enkelhet, enkelhet, framför allt enkelhet!”
Som filosof räknas Thoreau till civilisationskritikerna och förespråkare för civil olydnad. Han ansåg bl.a att skatt var stöld och manade till politiskt uppror. Som övertygade vegetarian värnade han om djurens rättigheter på ett vis som nog inte var så vanligt under hans samtid. Eftersom examensintyget från Harvard var skrivet på pergament gjort av fårskinn, vägrade han ta emot det med repliken ”Låt varje får få behålla sin egen hud”
Henry David Thoreaus död blev symtomatisk. Under en regnig natt som han tillbringade med att räkna årsringar på fällda träd, ådrog han sig en förkylning. Denna övergick i bronkit och 44 år gammal dog han i sviterna.
En svensk, nutida efterföljare till Thoreau är Markus Torgeby. Han var löparen som hade en världskarriär utstakad, men valde att 20 år gammal bosätta sig i en jämtländsk kåta under fyra års tid. Läs hans berättelse i Löparens hjärta.
Världens vetande väntar 