Av Håkan Olsson
Samhällsklimatet hårdnar, debattklimatet förgrovas. Allt tycks handla om invandringsfrågan trots att många menar att den inte får diskuteras. I veckan avslöjades vem som står bakom psuedonymen Julia Caesar. Den tidigare DN-journalisten har under många år spridit hatfylld propaganda mot invandrare och det så kallade PK-etablissemanget. Ett flertal sajter, flera med nära kopplingar till Sverigedemokraterna, bombarderar nätet med rasistiska texter och hotar journalister och politiker. Möjligen kan publiceringen av den döde pojken Alan och följande sympatiyttringar vända opinionen.
Det kan vara skäl att jämföra med det tidiga nittiotalet då liknande stämningar dominerade. Flyktingförläggningar stacks i brand, det populistiska Ny demokrati tog plats i riksdagen. Mellan augusti 1991 och januari 1992 spred en okänd attentatsman skräck i Stockholm. Han kom att kallas Lasermannen eftersom de första skjutningarna utfördes med hjälp av lasersikte. Senare bytte han till revolver, köpt i Sydafrika. Polisen famlade länge i blindo, men fick upp ett spår när en hyrbil kunde kopplas till januaridåden. I juni 1992 greps han efter ett bankrån. Då hade han mördat en person och skottskadat ett tiotal.
I december 1993 dömdes John Ausonius, mot sitt nekande, till livstids fängelse för ett mord, nio mordförsök och tre bankrån.
Så småningom erkände Ausonius samtliga brott. Journalisten Gellert Tamas träffade Ausonius i fängelset vid flera tillfällen och publicerad 2002 den hyllade Lasermannen : en berättelse om Sverige. Boken skildrar brottsutredningen, interfolierat med bilder av Sverige under den aktuella tiden samt berättelsen om Ausonius uppväxt och vad som gjorde honom till en av de värsta brottslingarna genom tiderna. Ausonius påstod själv att han lät sig inspireras av högerpropagandan från Ny demokrati och Sverigedemokraterna.
Jag vill gärna rekommendera SVTs tredelade serie Lasermannen, i regi av Mikael Marcimain (2005). Den är ett utmärkt komplement till Tamas bok men står samtidigt helt på egna ben.