Av Håkan Olsson
Sedan 2013 är Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, friad från alla åtta morddomar. Detta efter en resningsprocess som påbörjades efter att Bergwall i Hannes Råstams TV-dokumentär tagit tillbaka samtliga erkännanden. Råstams produktion följdes 2012 en bok som för flertalet läsare avgjorde det som många tidigare anat, att Thomas Quick var en skapad seriemördare. Ett tätt sammanhållet gäng av åklagare, polis, terapeut, advokat och minnesexpert föreföll ha trängt bort allt som talade mot deras tes, tunnelseendet tog över och tingsrätterna hade att bedöma kraftigt friserade utredningar. Utan några tekniska bevis dömdes Quick i åtta fall (han erkände över trettio mord, däribland flera på personer som bevisligen levde), i det närmaste ett unikum i rättshistorien. I våras kom slutligen den av alliansregeringen tillsatta Bergwallkommissionen med sitt slutbetänkande. Är detta slutet på historien? Tillåt mig tvivla.
Nedan följer en selektiv, kort kommenterad, genomgång av litteratur i ämnet, kronologiskt ordnad.
Sten Ove Bergwall Min bror Thomas Quick : en berättelse om det ofattbara (1995) Den äldre brodern Sten Ove försöker förstå broderns ofattbara bekännelser, har inte alls samma minnesbilder från barndomen och mellan raderna förstår man att han tvivlar.
Nordisk kriminalkrönika 2002 – Thomas Quick – mördare eller mytoman Vid denna tid var den allmänna uppfattningen att Bergwall var skyldig, artikeln är klar läsvärd.
Janne Mattson – Gåtan Thomas Quick (2002) Författaren är övertygad om Bergwalls skuld, intressant skildring flera år innan den stora vändningen.
Pelle Svensson Quick : den stora rättsskandalen (2009) Advokat Svensson, som bl a företrätt Johan Asplunds föräldrar, var tidigt övertygad om Bergwalls oskuld. Här ger han sin syn på saken.
Sture och Sten Ove Bergwall Thomas Quick är död (2010) I efterdyningarna av Bergwalls tillbakatagna erkännanden skriver han själv, med brodern, om fallen.

Hannes Råstam Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare (2012) Ett oerhört researcharbete, påbörjat med den omtalade dokumentären, där författaren tycks vända på varje sten. I fall efter fall påvisar Råstam att samtliga domar bygger på lösan sand. Boken drog också in hovrättsdomaren Göran Lambertz i sörjan, denne blev ”Quick-gruppens” talesman utåt.
Dan Josefsson Mannen som slutade ljuga : berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick (2013) Om Råstam förklarar hur det gick till när Quick-utredningarna gick snett tar sig Josefsson för att förklara varför. Han identifierar den terapeut, Margit Norell, vars teorier om bortträngda minnen i hög grad styrde behandlingen på Säter.
Christer van der Kwast Bortom rimligt tvivel : Thomas Quick och rättvisan (2015) Åklagaren i samtliga domar mot Bergwall lägger fram saken ur sin synvinkel. Han menar bl a att nya rättegångar borde hållits mot Bergwall, vilket enligt hans kritiker är omöjligt då svenska åklagare inte får väcka åtal om man inte tror att detta kan gillas.
Göran Lambertz Quickologi (2015) HD-domaren Lambertz har helhjärtat ställt upp på Quick-gruppens sida. Här förklarar han varför.
Rapport från Bergwallkommissionen : betänkande (SOU:2015:52) . Den parlamentariskt sammansatta kommission vars uppdrag var att betrakta processen ur ett helhetsperspektiv och föreslå förändringar så att dylika rättsmisstag inte ska upprepas.
Ett svar på ”Böcker om Thomas Quick-skandalen”
Kristina Hjertens bok Bortom allt rimligt tvivel tar upp Quick i ett kapitel. Bland annat intervjuar hon honom och menar att han är oskyldig. Detta är några år före Råstams program.