Av Jeanette Malm
Tänk så fort allt går! Vi sitter i fikarummet på jobbet och pratar om lite av varje, någon slänger ur sig ett namn, någon annan frågar ”vem är det?,” en tredje undrar ”vad gör hon nu för tiden?”, och tre sekunder senare sitter vi och googlar fram bild på vederbörande, kompletterat med fullständig levnadshistoria.
Hur klarade vi oss förr, innan smarta telefoner och datorer? Alldeles utmärkt, vill jag minnas, men givetvis kunde vi inte lika snabbt räta ut varje frågetecken i varje samtal. Kanske är det inte heller helt nödvändigt?
I takt med teknikutvecklingen har det också kommit en mottrend. Vi läser om familjer som gör experimentet att dra ur alla sladdar och leva utan tv, datorer och mobiler. För amerikanskan Susan Maushart var måttet rågat en dag när hon insåg att ingen i familjen umgicks med varandra. Alla var upptagna på var sitt håll med att chatta, titta på TV eller spela datorspel. Hon bestämde sig för att ta bort allt med skärmar, dvs all digital teknik under sex månader. I boken Nedkopplad – en familj, ett experiment, ett liv utan teknik jämför hon sig med Henry David Thoreau som i mitten av 1800-talet lämnade civilisationen under två år för en enslig stuga i Massachusetts. Om detta skriver han i klassikern Walden.
För Susan Maushart och hennes familj blev den ”digitala avgiftningen” svår men fick resultatet att familjen umgicks, spelade spel (brädspel, kort) och att äldste sonen började spela saxofon. Deras kreativitet ökade när de inte hade tillgång till mobiler och datorer. De började, glädjande nog för en bibliotekarie, dessutom läsa böcker! När experimenttiden var över började Susan och barnen återgå till det digitala livet, likväl som Thoreau lämnade sitt skjul för att återgå till civiliserationen.
Även i Sverige har debatteras hur den ständiga uppkopplingen påverkar oss. Katarina Bjärvall granskar människan och mobilen i Var är du? Titeln är välfunnen ; jag kommer på mig själv med att inleda många samtal med just frågan ”var är du?” istället för ”hur mår du?” som borde vara mer naturligt. Varför det är så viktigt att veta var någon är har så klart att göra med att vi med mobilen kan svara även om vi är på Louvren eller en sandstrand i Thailand. ”Förr i tiden”, dvs när hemtelefon var enda alternativet hade frågan var man befann sig varit befängd.
Vill man inte avskärma sig helt och fullt kan kanske en digital fastedag i veckan vara ett alternativ?