Barnläkarfallet

Av Håkan Olsson

Den 20 september 2008 avlider en tre månader gammal flicka på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Flickan är för tidigt född och lider av svåra hjärnskador. Föräldrarna är övertygade om att dottern felbehandlats och senare anmäler en anhörig sjukhuset. Obduktion visar en onormalt hög dos av narkosläkemedlet Tiopental och den 2 november anhålls den ansvariga barnläkaren. Hon släpps efter åtta dagar men är fortfarande misstänkt. Fallet väcker stor uppmärksamhet. Är det ett barmhärtighetsmord, vågar någon ens behandla döende barn fortsättningsvis?

Barnläkaren åtalas för dråp men frias i oktober 2011 av en enig tingsrätt. Diskussionerna bland läkare, jurister och allmänhet är många och åsikterna går isär. I efterhand lutar väl de flesta mot att barnläkaren behandlades ovanligt bryskt och att fallet aldrig borde gått till åtal. Åtskilliga artiklar i dags- och fackpress har behandlat frågan, så även ett par böcker. Sara Gunnarsdotter följer i 3 ml : om ett blodprov och ett åtal (2012) den uppmärksammade rättsprocessen, men också dramats för- och efterspel. Kjell Olof Feldt och Birgitta von Otter är i Barnläkarfallet : en förnekad rättsskandal (2013) starkt kritiska till behandlingen av läkaren.