Malexandermorden 1999

malexander

Vid tretiden den 28 maj rånas Östgöta Enskilda bank i Kisa. De tre rånarna, Andreas Axelsson, Jackie Arklöv och Tony Olsson, kommer över mer än två och en halv miljon och flyr i en stulen bil. Närpolisen Kennet Eklund följer gärningsmännen men möts av både automateld och handgranater. Efter bilbyte kör rånarna mot Malexander, tätt följda av en polisbil. Bilarna stannar och skottlossning utbryter. 16.10 bryts radiokontakten med poliserna, Olle Bóren och Robert Karlström.

När förstärkning tillkallats hittas poliserna ihjälskjutna, avrättade med tjänstevapnen, på mycket nära håll. Polismord är ovanligt, än mer så dubbelmord, och förstämningen och ilskan är uppenbar. Efter dryga veckan är samtliga våldsmän i fängsligt förvar, de döms senare till livstids fängelse, trots att Linköpings tingsrätt inte kan klargöra vem som avlossade de dödliga skotten. Några år senare erkänner Arklöv att han avrättade de hjälplösa poliserna.

Kriminalinspektören Benniet Henrichson vid Linköpingspolisen var med vid utredning och förhör och har skrivit om detta i Nordisk kriminalkrönika 2000.

Historien är dock mer komplicerad än så. Tony Olsson deltog sedan flera år i ett teaterprojekt, initierat av Riksteatern och kriminalvården. Tanken var att tre interner på Tidaholmsanstalten, däribland Olsson , tillsammans med Lars Norén, skulle skriva en pjäs. Detta blev den uppmärksammade Sju tre som turnerade våren 1999. Två av skådespelarna hade uttalade nazistiska sympatier och projektet diskuterades våldsamt i pressen under våren. I efterhand ställdes givetvis frågan om Riksteaterns och regissören Lars Noréns ansvar. Frågan var brännhet och Norén vägrade att kommentera saken.

smärtpunktenDessa svåra frågor diskuterar Elisabeth Åsbrink i den utmärkta Smärtpunkten : Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander (2009). Redogörelsen är spännande, tankeväckande och väldigt bra. Hur långt sträcker sig konstnärens ansvar för sitt verk, var kriminalvården för naiv i sin önskan att finna nya rehabiliteringsformer, hur utkrävs ”ideellt” ansvar? Inga klara svar ges men boken är en utmärkt och djuplodande genomgång av händelserna före och efter de förskräckliga dåden.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s