Döden i skallerormsdalen

 dödes dagbok

Sommaren 1999 bestämmer sig vännerna Raffi Kodikian och David Coughlin att övernatta i öknen i nationalparken Carlsbad Caverns National Park, södra New Mexico. De två männen har rest genom USA, västerut, och vill nu pröva på lite vildmarksliv. Illa utrustade och oförmögna att tyda den topografiska karta de medfört hamnar de vilse i den avsides belägna Rattlesnake Canyon. Fyra dagar senare hittas Kodikian av parkvakten Lance Mattson, uttorkad men vid liv. När vakten frågar var hans kamrat är svarar Kodikian att han ligger ”där borta” och vidare ”Jag har dödat honom”.

Den efterföljande rättegången engagerade många i Förenta staterna. Kodikian hävdade att han utfört ett barmhärtighetsmord, direkt uppmanad därtill av Coughlin. Men var verkligen så det gick till? Jason Kersten har i Den dödes dagbok (2004) studerat rättegångsprotokoll, polisens dokument och intervjuat vänner till de unga männen. Han följer tätt i männens spår och söker rekonstruera vad som verkligen hände i Rattlesnake Canyon de ödesdigra dagarna i augusti 1999.

Kersten har skrivit en spännande skildring av den tragiska utflykten. Han kommenterar den efterföljande domen och söker förstå händelserna och det fatala resultatet. Svaren är inte självklara, världen är som bekant sällan svartvitt, inte ens i den obarmhärtiga hettan i den uttorkade sprickdalen i New Mexico.

Håkan Olsson

Thomas Piketty

Piketty_in_Cambridge_3_crop

970 sidor tjock bok av en fransk nationalekonom om fördelningspolitik, visst låter det spännande?

Japp, det är det.

Piketty skapade en databas, The World Top Incomes Database, och har i denna samlat mängder av uppgifter om inkomster och förmögenhet som han sedan använt för att visa hur ekonomiska klyftor i längden är ett hot mot demokratin. Givetvis är han inte oemotsagd, men Thomas Piketty drar fulla hus där han föreläser världen över om hur de mest förmögna äger allt mer – i USA äger 1% av befolkningen mer än hälften av tillgångarna – och menar att för att förhindra vidgade ekonomiska och sociala klyftor bör politiker (åter)införa arvs- och förmögenhetsskatt.

Häromveckan var Thomas Piketty gäst i TV-showen Skavlan. Där var även flygbolaget Norwegians VD och mellan dessa två uppstod en intressant dispyt. Flygbolagschefen påstod nämligen att han betalar 1000 % i skatt, och blev mycket irriterad när Piketty ville fördjupa sig i detta orimliga uttalande.

Än så länge finns Pikettys mastodontverk bara på engelska, men en översättning verkar vara nära förestående.

Capital in the twenty-first century capital-in-the-twenty-first-century

 

 

 

 

 

 

 

Svenske nationalekonomen Jesper Roine har skrivit en sammanfattning av boken, där han lägger fokus på svenska förhållanden.

Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet : sammanfattning, svenskt perspektiv

Jeanette, Stadsbiblioteket

Det brinner igen! – Sveriges värste mordbrännare

gryningspyromanen

Pyromani beskrivs av Nationalencyklopedin som en tvångsmässig drift att anlägga eld, ”Före anläggandet av eld byggs ett spänningstillstånd upp som kulminerar i intensiv upphetsning när det börjar brinna.” Om mordbrand skriver uppslagsverket: ”allmänfarligt brott som föreligger när någon med uppsåt anlägger en brand som innebär fara antingen för någon annan människas liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av någon annans egendom.”

Det finns många pyromaner i den svenska brottshistorien. Den mest kända under senare tid är tveklöst den s k gryningspyromanen. 2011 dömdes Ulf Borgström av Ystads tingsrätt för grov mordbrand med mera till åtta års fängelse. Detta sedan han året innan bevakats dygnet runt av flera poliser, trots detta lyckades han bl a bränna ner den bekanta möllan i Skivarp. Han tros ha verkat sedan nittiotalet och på listan över brända objekt finns Västra Vemmenhögs kyrka och Nils Holgerssongården.

bok gp

2012 publicerades boken Gryningspyromanen – från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare. Författare är Jörgen Pettersson och David Widlund. I Nordisk kriminalkrönika 2012 finns en intressant artikel av kriminalinspektören Mikael Björk vid Ystadspolisen. Här får vi inifrån följa det svåra utredningsarbetet kring Borgströms många brott.

Det var en stor lättnad för medborgarna i sydöstra Skåne när pyromanen greps och senare fälldes. Men småningom är han på fri fot igen…

Håkan Olsson

Bacha posh – flickpojkar i Afghanistan

Har ni hört begreppet Bacha posh? Jag hade inte gjort det för någon månad sedan, och plötsligt förekommer det lite överallt. Bacha posh är en benämning på dari som betyder ”klädd som en pojke”.

I familjer med bara döttrar får man stora praktiska bekymmer eftersom ingen afghansk kvinna eller flicka får gå ut utan ett manligt beskydd. Istället för att ta itu med det verkliga problemet och utöka kvinnors rörelsefrihet har man i många familjer löst dilemmat genom att låta en av döttrarna leva och gå klädd som pojke. I Afghanistan är det ganska utbrett och relativt accepterat. Men bara fram till puberteten, då hon måste blir flicka igen. Man kan ju bara försöka att förstå hur svårt det måste vara att få smaka på en frihet som sedan tas ifrån dig.

Det är inte bara det rent praktiska som underlättas med en son. Generellt i Afghanistan är det bara söner som har ett värde, och en pappa som bara har döttrar är drabbad av skam. Om man då kan välja att klä en av flickorna som pojke lindras skammen tillfälligt.

Kan vi hoppas att dessa flickor som fått ta del av pojkarnas frihet gör uppror mot den konservativa kvinnosynen och när de blivit tillräckligt många inte går att tysta?

Läs mer i Jenny Nordbergs nyskrivna bok om bacha posh: De förklädda flickorna i Kabul

kabul

Jeanette, Stadsbiblioteket