Speigelgrund och Förintelsen

Av Håkan Olsson

Den vanartade Adrian Ziegler, med romskt blod i ådrorna, hamnar i januari 1941 på Spiegelgrund-kliniken i Wien. Den elvaårige pojken kommer från ett splittrat och oförmöget hem; pappan tar till flaskan allt som oftast och modern förmår inte ta hand om syskonskaran. Efter en runda i fosterhem hamnar Adrian på sjukhuset. Med sin bakgrund är han som klippt och skuren för nazisterna förfärliga eutanasi- och experimentvård. På Spiegelgrund styrs man inte av den hippokratiska läkareden, istället är det de tyska raslagarna som gäller. På kliniken möter Adrian romanens andra pol, den plikttrogna översköterskan Anna Katschenka.

Boken De utvalda, utgiven i höst, skildrar den grymma verksamheten på kliniken, via ett myller av röster och livsöden. Med yttersta skicklighet väver Sem-Sandberg ihop trådarna till en helhet. Tekniken är delvis dokumentär, flera av läkarna, varav en del dömdes efter kriget, bär sina riktiga namn. Detta är dock en fiktion och kanske är det endast så man kan gestalta en tid och en plats där humanitet och människovärde helt är satta på undantag. Författarens förra bok, den prisbelönta De fattiga i Lodz (2009) handlade om det judiska gettot i Lodz och dess innevånares väg till fullständig utplåning.

Vill man läsa om Förintelsen i vidare bemärkelse kan jag rekommendera Primo Levis ypperliga Är detta en människa (1988) eller Imre Kertesz Mannen utan öde (1998). En bra fackbok är Yehuda Bauers Förintelsen i perspektiv (2001).

Människovärdet är ständigt hotat, så ock idag. Varje generation måste vinnas för toleransens och medmänsklighetens sak. Därför är böcker som De utvalda så oändligt viktiga.