Av Håkan Olsson
Lördagen den 11 juni 1994 befann jag mig i bil på väg mot Norge, tillsammans med mina föräldrar och min syster. Smarta mobiler fanns inte och vi undlät att lyssna på radio. När vi framåt kvällen ankom Geilo och satte på TV:n i den hyrda hytten handlade de norska nyheterna mest om ett massmord i Falun som inträffat tidigt på morgonen samma dag. Mördaren var anhållen och identifierad; en 24-årig fänrik vid dalaregementet, vid namn Mattias Flink.
Veckan efter började fotbolls-VM i USA, det svenska laget gick nästan hela vägen och tog brons. Den varma sommaren 1994 är nästan synonym med fotbollsframgångarna i västerled, men veckan efter dådet handlade det mesta om den ofattbara tragedin i Falun.
Det har skrivits löpkilometer om massmordet i pressen, dock inte så mycket i bokform. Per Svenssons reportagebok Den leende mördaren : ett reportage om ondska i vår tid (1994) innehåller ett avsnitt om Flink. Anders Sundelin skriver om Falun-dådet i Främlingen i Falun : tjugoen reportage om brott (2002). Sundelin uppehåller sig mest kring bakgrunden; vem var egentligen Flink? Därav titeln på boken.
Flink dömdes till livstids fängelse. I december 2011 beslutade Högsta domstolen att straffet skulle tidsbestämmas till 30 år. Principen on avtjänande av 2/3 av strafftiden innebar att Flink frigavs i juni i år, ironiskt nog på årsdagen av morden. Han har skött sig exemplariskt under fängelsetiden och anses inte utgöra någon risk för samhället. Att de anhöriga till de sju offren hyser andra åsikter kan man ur ett mänskligt perspektiv naturligtvis förstå.
Världens vetande väntar 