Av Håkan Olsson
Den 14 augusti 1980 utbröt en storstrejk på Leninvarvet i Gdansk. Det hade strejkats rätt flitigt i Polen detta år, men ofta var arbetsnedläggelsen spontanoch upphörde några dagar senare. Man strejkade för lägre matpriser, bättre arbetsvillkor och liknande. Med Leninvarvet förhöll det sig annorlunda; aktionen var organiserad och med politiska villkor. Man ville avskaffa censuren och ges rättighet att bilda oberoende fackföreningar. Den utlösande faktorn var att kranföraren Anna Walentynowicz avskedats. Anna var en mycket respekterad arbetare, skälet till uppsägningen var uppenbart politisk. Regeringen gjorde omfattande reträtter, partichefen Edward Gierek avgick. Efter några månader organiserade den fria fackföreningen Solidaritet tio miljoner polacker. Detta blev början på slutet för det kommunistiska Polen som i förlängningen också ledde till Sovjetunionens fall.
Om detta drama skriver Peter Kadhammar i Fru Anna och generalen (2009). Generalen är naturligtvis Wojciech Jaruzelski, Polens diktator och arkitekten bakom Luciakuppen 1981, där Solidaritet förbjöds och krigstillstånd proklamerades. Växelvis följer Kadhammar Annas och generalens uppväxtår och vidare öden i det efterkrigstida Polen. Boken bygger på långa intervjuer med dessa och andra nyckelspelare i det drama som slutade med Solidaritets valseger i östblockets första fria val 1989.
Vill man läsa om östblockets förändring i vidare mening kan Timothy Garton Ash Folket, det är vi (1989) rekommenderas. Vill man ta del av Polens vindlande historia är Peter Johnssons Polen i historien (2009) en bra bok.
Världens vetande väntar 