Av Jeanette Malm

Som bibliotekarie handskas man dagligen med böcker, det behöver väl knappast sägas. För en del blir det kanske rutin och boken ett föremål som andra. Så inte för mig. Jag tycker om boken som fysiskt föremål, att hålla i en bok och bläddra i de blanka sidorna är fortfarande väldigt lustfyllt.
Självklart känner man inte lika starkt för alla böcker som kommer i ens väg. En statlig utredning om effekter av den sänkta restaurangmomsen är ingen pulshöjare direkt. Häromdagen upptäckte jag däremot en bok som omedelbart vidgade min världsbild. Den heter Fängelsehästarna och är skriven av svensken Willy Klaeson. Författaren har tillbringat fyra månader på ett fängelse i Nevada, där man lär kriminella män att tämja vilda mustanger som senare säljs som ridhästar. Boken är fylld av fantastiska bilder och minst lika fantastiska levnadsöden.
Här möter vi kortfuskare, narkotikalangare, våldsverkare och kidnappare som dömst till långa straff.
Genom mjuka metoder tämjer de vildhästarna och skapar ett ömsesidigt förtroende. Alla hästar låter sig inte tämjas och alla interner följer inte de strikta regler som gäller för att få stanna kvar på ranchen. Men för de allra flesta går det bättre än för andra kriminella som döms till vanliga fängelsestraff.