Stor, större, störst

Bild

Den som sa att kunskap är lätt att bära har inte försökt kånka hem boken Regi – Ingmar Bergman. Om boken om Pompeji är Stadsbibliotekets största bok, vågar jag gissa att Bergmanbiografin är den tyngsta.

1111 bilder, 592 sidor i kolossalformat och en vikt på 6,6 kilo gör boken en smula otymplig. Låt inte detta avskräcka dig, det är en enastående, kronologisk genomgång av Bergmans 60-åriga karriär som belönades med Augustpriset i fackboksklassen 2008.

Är du nyfiken på Bermans liv och verk men inte armstark nog har vi en hel del annat att välja bland – kolla HÄR >>>

Blir du därefter sugen på att se någon av hans filmer så har vi klassiker som Persona, Sommaren med Monika, Höstsonaten och många många fler att hyra på Stadsbiblioteket. Se här vilka vi har!

Bild

Bibi Anderson och Liv Ullman i Persona

Jeanette, Stadsbiblioteket

 

Smartast i världen

homer_einstein_by_ebitson-d36irmr

För att bli antagen i Mensa krävs en IQ på över 135. Detta innebär att man är mer intelligent än 98% av befolkningen, vilket i Sverige ger ett medlemsantal på knappt 5 000 personer.

Kända Mensamedlemmar är Jodie Foster, Joyce Carol Oates och åtminstone för mig lite överraskande, Steve Martin.

Om du tycker det verkar svårt att komma med i Mensa är det en barnlek jämfört med två andra IQ-sällskap. I Mega Society platsar endast var miljonte person, och i Giga Society en på miljarden. I Giga finns följaktligen endast 9 medlemmar i hela världen, varav en är svensken Andreas Gunnarsson.

Om detta och om hur författaren reser världen över för att intervjua personer med hög intelligens, kan du läsa i Linda Leopolds Smartast i världen – IQ-sällskapen från insidan. Hon slår hål på myten att personer med hög IQ är osociala kufar. De flesta har inte så mycket gemensamt mer än smartheten, och det faktum att de alla har haft en ganska besvärlig skolgång. Mensa jobbar aktivt världen över för att hjälpa barn med särbegåvning att få den undervisning de behöver för att inte bli understimulerade.

Tester av typen Mensa mäter det vi anser vara intelligens i traditionell bemärkelse, framför allt logisk-matematisk förmåga.  Psykologen Howard Gardner menar att vi har fler typer av intelligens, som social, kroppslig och musikalisk. Läs mer i boken De sju intelligenserna >>>

Genom att utmana sin hjärna kan man faktiskt till viss del förbättra sin intelligenskvot. I boken Hjärngympa får du i 52 steg (gen)vägen till smarthet.

apa

Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad

”Bara” fötter

Bild

Skor för liljefötter

Någon gång har vi nog alla ställt oss frågan: hur hamnade jag här? Det jag talar om är det sporadiska surfandets förmåga att föra oss till platser som vi inte visste fanns. För mig hände det häromdagen då jag tänkte fixa mina hobbitliknande fötter inför den stundande sandalsäsongen. Jag hade plockat fram det nödvändiga: vinkelslip, sax och tvättsåpa. Men innan jag satte igång tänkte jag först leta upp lite goda råd ifrån internet. Jag vet inte hur, men av någon anledning hamnade jag istället på sidor som handlade om fotbindning (även kallat lotusfötter eller liljefötter), vilket inte riktigt var vad jag hade tänkt mig. Jag ställde mig återigen frågan: hur hamnade jag här?

 

Fotbindning är ett exempel på hur mode och fashion kan gå till det extrema. Fotbindning var en sed som gick ut på att binda unga flickors fötter på så vis att fötterna tvingades växa i båge. När det inte längre fanns något mellanrum mellan hälarna och tårna, fick flickorna byta bandagen mot skor. Dessa skor var oftast dyrbara och med diverse utsmyckning. Syftet med seden var att höja kvinnans värde i brudköpet. Varför just detta var så populärt verkar det inte finnas något definitivt svar på. Det finns argument för att det skulle ha ansetts som attraktivt (?), men då syftar det troligtvis på skorna de kunde bära, inte på själva foten som var deformerad och oftast mycket illaluktande. Andra forskare säger att det var en fråga om att visa sin samhällsstatus. En kvinna med lotusfötter blev handikappad och kunde oftast inte gå utan hjälpmedel, vilket innebar att hon inte kunde vara en del av försörjningen av hushållet. Detta signalerade till omvärlden att man hade det gott ställt eftersom man hade råd att ta en kvinna med lotusfötter till hustru. Det finns också teorier om att man gjorde detta för att kvinnan skulle vara bunden till hemmet, att hon inte hade den fysiska möjligheten till att kunna ta sig någonstans – som att vingklippa en fågel.

 

Är du som jag skräckfascinerad och vill läsa mer? Då kan Jung Changs bok Den sista kejsarinnan av Kina rekommenderas. barfota

 

Har du ett allmänt intresse av fötter har vi dessa på biblioteket:

Moderna skor – plågade fötter: insikter och träning för en friskare fot – Helle Gotved

Zonterapi på 5 minuter: enkla massagetekniker på händer och fötter – Ann Gillanders

Zonterapi för kvinnor: massageteknik på händer och fötter ger hälsa och välbefinnande – Nicola Hall

Instant nailcare : fabulous nails in next to no time – Sally Norton

 

Eller varför inte göra sig redo inför beach 2014 med lite fotgymnastik:

Starka fötter – Jari Ketola & Anna Lundberg

 

/Frida

Fängelsehästarna

Bild

Som bibliotekarie handskas man dagligen med böcker, det behöver väl knappast sägas. För en del blir det kanske rutin och boken ett föremål som andra. Så inte för mig. Jag tycker om boken som fysiskt föremål, att hålla i en bok och bläddra i de blanka sidorna är fortfarande väldigt lustfyllt.

Självklart känner man inte lika starkt för alla böcker som kommer i ens väg. En statlig utredning om effekter av den sänkta restaurangmomsen är ingen pulshöjare direkt. Häromdagen upptäckte jag däremot en bok som omedelbart vidgade min världsbild. Den heter Fängelsehästarna och är skriven av svensken Willy Klaeson. Författaren har tillbringat fyra månader på ett fängelse i Nevada, där man lär kriminella män att tämja vilda mustanger som senare säljs som ridhästar. Boken är fylld av fantastiska bilder och minst lika fantastiska levnadsöden.

Bild

Här möter vi kortfuskare, narkotikalangare, våldsverkare och kidnappare som dömst till långa straff.

Genom mjuka metoder tämjer de vildhästarna och skapar ett ömsesidigt förtroende. Alla hästar låter sig inte tämjas och alla interner följer inte de strikta  regler som gäller för att få stanna kvar på ranchen. Men för de allra flesta går det bättre än för andra kriminella som döms till vanliga fängelsestraff.

Jeanette Malm, Stadsbiblioteket

 

Mord i hederns skugga

fadime

Staty till minne av Fadime. Konstnären heter Anna Bering

Mordet på Fadime Sahindal i januari 2002 placerade begreppet hedersmord i debattens centrum. Ett sådant kan definieras som ett mord som begås på en familjemedlem eller släkting, oftast en kvinna, i syfte att återställa familjens eller släkten heder. I Fadimes fall ansågs hon ha vanärat den kurdiska familjen, bl a genom att ha en svensk pojkvän. Fadern sköt henne och dömdes senare till livstids fängelse.

Det har skrivits mycket om detta svåra samhällsproblem sedan dess. Frågan är känslig, den berör kulturskillnader och det multikulturella samhället, och kan inte sällan kidnappas för andra syften än att diskutera sakfrågan. Handlar det primärt om våld mot kvinnor eller är det en kulturell fråga? Hur stor förståelse ska samhället visa andra kulturella mönster än majoritetssamhällets?

Nedan följer några boktips, både om hederskulturer och mer specifika fall.

Hedersmord : tusen år av hederskulturer (2005), Du ska dö : en dokumentär berättelse om mordet på Fadime Sahindal av Ulf Broberg och Leif Ericksson (2012), En fråga om heder av Unni Wikan (2004), Varför mördar man sin dotter? av Emre Güngör och Nima Dervish (2009).

Den 21 januari 2012, på tioårsdagen av mordet, invigdes ett monument till Fadimes minne i Uppsala. du ska dö

 

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

 

 

Gästbloggare Gustav Fridolin

Under rubriken Gästbloggare bjuder vi in de politiker som besöker Stadsbiblioteket under valåret 2014. Politiker från samtliga riksdagspartier har bjudits in, och de som tackat ja får dessutom frågan om de vill medverka här på bloggen. Välkomna hit!

fridolin

 

 

Det finns uppenbarligen en rädsla i politiken just nu, rädslan hos de partier som vill försöka lista ut vad väljarna vill höra och som därför alltmer låter som sina motståndare. I veckan körde alliansen copy och paste på oppositionens förslag om fler vuxna och mindre klasser i lågstadiet. Stefan Löfven kommenterade fyndigt att ett tackkort till socialdemokraterna för idén kanske vore på sin plats. Nåja, dessförinnan har ju Jan Björklund i nästan tjugo år inte kunnat presentera ett utspel om nya ordningsregler, mer plikt och betyg utan att någon ledande socialdemokrat känt sig tvungen att ansluta.

 

Behovet av att göra skoldebatten begriplig har stundtals förvandlat den till något slags tävling om vem som är mest mot kepsar i klassrummet eller vem som kan föreslå flest nya nationella prov.

 

Om det hade handlat om en politisk samling kring skolan så hade det såklart varit bra. Men istället känns det alldeles för ofta som om vi fått en skolpolitik som mer verkar styras av vad man tror att folk vill höra, än vad skolan faktiskt behöver.

 

För tittar vi på det som verkligen gör skillnad för skolan så finns det också skillnader bland partierna.

 

Som det här med tid, där jag inte håller med Björklund. Ska lärarna få mer tid för sitt jobb måste man lätta på det kontrollbehov som gjort att den administrativa arbetsbördan växt och lärare fått ägna allt mer tid åt att fylla i papper och allt mindre åt sina elever. Och man måste anställa fler. Då är det såklart bra att alliansen nu i elfte timmen lovar fler medarbetare till lågstadiet, men för den som till hösten börjar fjärde klass är det ett klent besked. Löftet till lågstadiet var på drygt två miljarder. Under alliansens regeringstid har skatten sänkts med det sjuttiodubbla. Om vi är beredda att backa skattesänkningarna något för de som tjänar allra mest så har vi råd att satsa också på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Även en tolvåring har rätt att få den tid som hon eller han behöver med sin lärare.

 

Och det här med lön, där jag inte heller håller med Björklund. Alldeles för få väljer att bli lärare. Samtidigt har var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension sedan 2006. Ska löftena om fler lärare inte bara betyda fler utbildningsplatser måste man höja lärarlönerna. Ändå är det bara Miljöpartiet som föreslår statliga insatser för generellt höjda lärarlöner.

 

Och så det här med leken, där jag och Björklund inte är överens. Gömt bakom satsningarna på lågstadiet preciserade alliansen också vad man menar med att avskaffa förskoleklassen. Alla sexåringar ska få bänk och schema. Ändå vet vi att alltför tidigt formaliserat lärande inte alls ger bättre skolresultat. Tvärtom. Barn lär sig genom lek. Förskolepedagogiken och fritidshemmen är viktiga för barns utveckling, och lärande. Istället för sexårig skolstart borde man minska barngrupperna både i förskolan och på fritids.

 

Och så då denna känsliga fråga om vinsten, där jag och Björklund står för olika linjer.Det är klart att det finns skillnader kvar i skolpolitiken när alliansen värnar friskoleföretags vinster på skolpengen som om det var en gudagiven rätt. Medan vi andra vill begränsa det.

 

Så visst finns det skillnader som inte går att triangulera bort. Skolan borde slippa den ”management by presskonferens” där lärare och elever får anpassa sig efter snabba utspel, ofta dåligt förankrade i såväl vetenskap som bland dem som faktiskt arbetar i skolan. Vi måste, som vi säger på skånska, sluta klydda med sådant som oftast inte gör någon skillnad.

Gustav Fridolin, Miljöpartiet Bild

PS. Gustav Fridolin har gett ut flera böcker, den senaste Morfar skrev inga memoarer. Du hittar den och alla hans andra böcker att låna HÄR >>>

 

Klubb 27

Bild

Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse, Brian Jones, Jim Morrison var alla fantastiska musiker. De har inte bara musiken gemensamt, tyvärr, utan också det faktum att samtliga dött vid 27 års ålder.

Börjar man som jag luska i om det finns fler medlemmar i det morbida sällskapet är svaret ja, men dessa är de mest kända. Varför har då så många begåvade musiker dött i samma unga ålder? Givetvis finns inget entydigt svar på frågan ,men konspirationsteorierna är många och vilda. Någon tror att de sålt sina själar till djävulen, andra anar en förbannelse. Sanningen i fallen med de jag nämnt är att de levde självförbrännande liv och att ingen lyckades få dem att sluta i tid. Eller var det ingen som brydde sig? Höjden av cynism är webbsidan där man genom att gissa rätt på frågan When will Amy Winehouse die? kunde vinna en iPod.

Hur det än ligger till är det deprimerande med bortslösade begåvningar, men deras musik kan vi fortfarande tack och lov lyssna till. Klicka på namnen för att se vad som finns på biblioteken:

Jimi Hendrix   Bild

Brian Jones

Janis Joplin

Amy Winehouse

Jim Morrison

Kurt Cobain

Jeanette, Stadsbiblioteket