Döden på berget

berg1

Varför blir man bergsbestigare? Jag tänker inte på personer som utövar sporten klippklättring utan de som gärna ger sig in i dödens zon, d v s höjder över 8000 meter. Där är klättringen inte extremt svår, däremot är de omgivande faktorerna ytterst komplicerade. Hård köld, fruktanvärda stormar, farligt låg syrehalt. I dagarna har vi tagit del av katastrofen på Mount Everest, där fler än tio sherpas avlidit efter plötsliga laviner. Nepaleserna jobbade för att förbereda klättrare inför toppförsöken, de satte upp rep, ordnade med stegar mm.

 

Det har skrivits mycket om alpinism. En klassiker i genren är Heinrich Harrers Den vita spindeln (1960), om förstagångsbestigningen av Eigers nordvägg. Den kallas också Mordwand, givet den stora samling offer som den tekniskt svåra, närmast lodräta, väggen skördat. Den typen av klättring genomförs bara av erfarna alpinister; till Everests topp kan man däremot köpa sig, komplett med sherpas, syrgas och ledare.

Mordwand

Mordwand

 

Jon Krakauer skildrar i Tunn luft (1998) de ödesdigra toppförsöken mot Everest 1996. På grund av förseningar och svåra väderleksförhållanden blev två klättringslag kvar strax under toppen. Åtta personer avled. I Göran Kropps 8000+ (1998) skildras de dramatiska händelserna från ett annat perspektiv, Kropp besteg berget ett par veckor senare.

8000

 

Peter Zuckerman beskriver i Begravda i himlen (2013) en liknande olycka på K2, planetens näst högsta berg. 11 personer omkom vid en bestigning 2008, huvudsakligen beroende på laviner.

 

Har jag fått svar på min inledande fråga? Nej. Är jag fascinerad? Ja.

 

 

Håkan Olsson, bibliotekarie, Stadsbiblioteket

 

Cykla!

Bildcycle-path-57293_640

Vissa av oss cyklar året runt, i ur och skur, mörker och kyla. När regnet piskar i ansiktet och vinden ligger på i midjehöjd (aldrig har man medvind, har ni också märkt det?) är det svårt att se njutningen i detta förträffliga transportmedel.

Annat är det nu! Cykelparkeringen är helt plötslig fylld av cyklande kollegors vinterförvarade åkdon där det tidigare varit ganska glest. För mig som inflyttad bohusläning kan jag inte nog uppskatta det platta halländska landskapet, som gjort för att cykla i. Det ni kallar backar är inte ens sluttningar där jag kommer i från! Halmstads kommun arbetar för att få så många som möjligt att välja cykeln framför bilen. På kommunens hemsida kan du läsa om superstråk, cykelpumpar och ladda ner cykelkarta. Kartan finns även att hämta på biblioteken och turistbyrån.

Vill du ha en morot för den ibland lite tradiga vardagscyklingen är det en bra idé att anmäla sig till ett av alla de cykellopp som anordnas. Närmast både i tid och plats har vi givetvis Hallandsloppet som i år körs för 43 gången. Hur du anmäler dig och vilka sträckor som cyklas finns att läsa om här >>>

karta

 

 

 

Är 10 mil lite för kort? Då är Vätternrundan ett alternativ, 3o mil med start och mål i Motala. Läs gärna på innan, klicka här så kommer du till bibliotekets utbud av böcker som handlar om Sveriges populäraste cykellopp.

Före ett lopp kan det vara en bra idé att läsa på om bästa sätten att lägga upp träningen. Vem är mer lämpad att skriva en cykelträningsbok än en Tour de france-cyklist? Boken heter Cykling – den kompletta handboken när du vill bli snabbare och starkare. Tidskrifterna Bicycling och Nya cykeltidningen har många tips för både motionscyklister och proffs.

Vill du spara en peng på att själv hålla din cykel i trim finns det utmärkta tips i boken Ta hand om din cykel. I Sverige gjordes ett försök på 80-talet att sälja en underhållsfri plastcykel, men den gick aldrig hem utan floppade ganska rejält. Har du glömt hur den såg ut? Titta här!

Jeanette, bibliotekarie och cykelälskare, Stadsbiblioteket

 

 

Saviano och maffian

Bild

27 år gammal tvingades Roberto Saviano att gå under jorden, att leva med ständigt dödshot, att aldrig sova mer än två nätter på samma ställe och att aldrig ta ett steg utan att följas av livvakter.
Anledningen är att han, en italiensk journalist och författare, skrev boken Gomorra om den neapolitanska maffian. Häromåret filmades boken, och även den kan du låna >>>

Maffian kontrollerar hela samhället, från sophantering till restaurangbranchen, och står givetvis bakom i princip all narkotikahantering och prostitution. Saviano växte upp i maffians epicentrum, men gjorde ett annat val, utbildade sig och bestämde sig för att det fick vara nog. Senare har han sagt sig ångra boken, eftersom han troligen aldrig mer kan leva som en fri människa. Maffiabossar lär ha sagt att  ”Vi har begravt honom utan att mörda honom. Han ligger i en kista utan att vi skjutit ett enda skott”.

Det är nog svårt att förstå vidden av Savianos mod. Efter att ha riskerat livet som infiltratör av avslöjare av maffian, har han gett sig på att granska handeln med kokain. Detta skildras i boken Zero, zero, zero

zero-zero-zero

Roberto Saviano leder i Italien ett populärt TV-program, Vieni via con me (Kom med mig). Televisionen i Italien förknippas mest, åtminstone av mig, med lättklädda tjejer vars enda syfte är att se bra ut och med Berlusconi som ju började sin karriär som mediemogul innan han gick över till politiken. I Kom med mig, som även finns som bok med tankarna bakom debatten, diskuterar Saviano frågor om demokrati och öppenhet som vi tar för självklara i Sverige. Bilden han ger av Italien är väldigt långt i från det turistland vi besöker och beundrar för dess konst, arkitektur, natur och goda mat.

Jeanette, Stadsbiblioteket

flag-694_640

Hagamannen och några till

Bild

Det talas ibland om outtalade hierarkier på landets fängelser. Vissa intagna, som bankrånare och bedragare, står högt i hackordningen. Våldtäktsmän, å andra sidan, hamnar långt ner. Allra mest föraktade är nog de som gjort sig skyldiga till brott mot barn. Dessa placeras inte sällan på särskilda avdelningar, främst för att undvika att de blir misshandlade av andra interner.

Under några år kring sekelskiftet satte en våldtäktsman skräck i Umeå, han kallades Hagamannen eftersom brotten skedde i och kring stadsdelen Haga. I början av 2000-talet upphörde våldtäkterna och polisen stod villrådig. Efter ett osedvanligt rått överfall sent 2005, senare rubricerat som mordförsök, greps den 33-årige Niklas Lindgren i mars året därpå. Förövaren stämde inte alls in på gärningsmannabeskrivningen, han hade fast jobb och familj. Om detta kan man läsa i Terese Cristianssons Hagamannen : så våldtogs en stad (2006) och Camilla Anderssons och Anders Boströms Den 777:e mannen : polisens jakt på Hagamannen (2006). Sveriges Radio har även gjort en hörvärd dokumentär om Hagamannen, den hittar du här >>>

Bild

Begreppet gromning har blivit sorgligt aktuellt på senare år. Det innebär att vuxna tar kontakt med unga och barn, ofta via nätet, för att locka dessa till sexuellt utnyttjande. I juli 2006 dömdes irak-svensken Atheer Al Suhary för bl a våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av minderårig till elva års fängelse. Han är sedan ett par år utvisad till Irak. Journalisten Katia Wagner följer i
Alexandramannen : en berättelse om vår tids största nätsexhärva (2008) jakten på Al Suhary. Ett av förövarens många alias var Alexandra. Wagner reder också ut gromning-fenomenet på ett förtjänstfullt sätt.

Bild

För ett par veckor sedan publicerades Jonas Trolles Jakten på Kapten klänning (2014). Författaren, som är kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen, ledde utredningen om den beryktade förre länspolischefen Göran Lindberg, som 2010 fälldes för bl a grov våldtäkt och koppleri. Lindberg beskrivs som en sällsam dubbelnatur, hög svansföring i jämställdhetsfrågor inom polisen och samtidigt en sadistiskt lagd våldtäktsman med intresse för unga flickor. Trolle redovisar polisarbetet från misstanke till fällande dom och reflekterar samtidigt kring hur utredningen påverkat honom som människa.

Håkan Olsson, Stadsbiblioteket

 

Fågelsång

Notering

Bild

Visst är det skönt när temperaturen börjar stiga och dagarna blir längre och ljusare, träden knoppas och blommorna slår ut. Alla dessa vårtecken är små (stora) under men om jag får välja är nog fåglarnas återkomst det som är allra mest efterlängtat.

Vinterfåglarna får sitt i vår trädgård, både talgbollar och solrosfrön, och verkar inte alls lida någon nöd även om grannkatten utgör ett ständigt, latent hot.Mesar och finkar i all ära, men när den första koltrasten tar ton eller de första strandskatorna så kaxigt knatar fram på sina röda ben på stranden, då är det VÅR.

Är man intresserad av fåglar och fågelskådning och vill lära sig mer, är biblioteket ett bra ställe att börja på. Hyllan du ska leta efter är märkt Ugg (nej, det är inte en förkortning av uggla, utan en klassifikationskod för ämnet fåglar). Här hittar du till exempel Fågelsång: 150 fåglar och deras läten. Med boken följer en ljudmodul där man får höra fågelns sång samtidigt som man läser om den.

Bild

 Jeanette, Stadsbiblioteket i Halmstad