Första världskriget – ett sorgligt hundraårsjubileum

Av Håkan Olsson

Rysslands president Vladimir Putin anser att Sovjetunionens sönderfall var 1900-talets största geopolitiska* katastrof. Få utanför Rysslands gränser lär hålla med, de centraleuropeiska stater som tidigare hölls i ett järngrepp av Moskva torde snarare anse kalla krigets slut som början på något mycket bättre.
Vad som otvetydigt kan benämnas som en katastrof är däremot första världskrigets utbrott, i sommar är det etthundra år sedan Europa kastades in i ett krig av tidigare oanade dimensioner.

Ännu våren 1914 var det ingen som kunde föreställa sig vad som komma skulle, bortsett från det oroliga Balkan hade fred rått sedan 1871, kontinenten hade inte upplevt något verkligt storkrig sedan Napoleonkrigen. Man reste utan pass över gränserna, formell demokrati hade genomförts eller var under genomförande i framför allt Västeuropa och de nordiska länderna, klasskillnaderna var på väg att minska, arbetarrörelsen ökade sitt inflytande. Framstegsoptimism rådde. Vill man läsa om tiden före det stora kriget kan Barbara Tuchmans Det stolta tornet (1983) rekommenderas, också Stefan Zweigs bitterljuva Världen av igår : en europés minnen (1943).

Orsakerna till krigsutbrottet är en av de mest omdebatterade i historieforskningen. Versaillesfreden 1919 utpekade entydigt Tyskland som skyldiga, något som knappast var sant och dessutom sådde frön till tysk revanschism och senare nazism.

En helt nyutgiven bok av den brittiske historikern Christopher M. Clark, The sleepwalkers : how Europe went to war in 1914 (2013) undersöker krigets långa förhistoria, allianssystemens deterministiska karaktär och de politiska ledarnas oförmåga att hindra utvecklingen.

I Europas sista sommar : vem startade första världskriget av David Fromkin (2004) tar författaren upp samma frågeställning. Florian Illies tecknar i 1913 : århundradets sommar (2013) en bred bild av den kulturhistoriska situationen; åren före kriget var guldår för den konstnärliga modernismen.

Om själva kriget finns mängder skrivet, om än inte lika mycket som om andra världskriget. Den svenske militärhistorikern Marco Smedberg har nyss utkommit med Första världskriget (2014), en bred genomgång av krigshandlingarna på samtliga fronter. Detsamma gäller John Keegans Det första världskriget (2001). Paul Headley Willmotts Första världskriget (2012) kan främst framhållas för det utmärkta bildmaterialet. Slutligen vill jag lyfta fram Peter Englunds Stridens skönhet och sorg : första världskriget i 212 korta kapitel (2008). Boken har ett uttalat underifrånperspektiv; vi följer ett antal individer, via brev, vittnesmål, rapporter mm, långt under den strategiska nivån.

*Geopolitik är en vetenskaplig disciplin, där politik, historia och sociologi analyseras med referens till geografi