Ikonen Morrissey

Av Jeanette Malm

Förre the Smithssångaren, numera soloartisten Morrissey är en musiker som jag inbillar mig främst tilltalar och tillbes av unga män (eller män som var unga på 90-talet…)

Jag är varken ung eller man, men ändå ganska fascinerad av fenomenet Morrissey. Han väcker djupa känslor, inte bara genom sin musik. Som övertygad vegetarian förbjuder han all köttkonsumtion på spelningarna, hans texter är ofta politiska och lika ofta späckade med litterära anspelningar. Kanske det senare är nyckeln till att även en kvinnlig, medelålders bibliotekarie gillar Morrissey?

Ingången var för min del en alldeles fantastisk sång som gjordes av the Smiths någon gång på 90-talet, av många ansedd som världens bästa låt – There is a light that never goes out.

Just nu är Morrissey dubbelt Sverigeaktuell. Den nyutkomna självbiografin, Autobiography, utgiven på det ansedda förlaget Penguin Classics, signerades personligen på Akademibokhandeln i Göteborg, av alla platser på jorden. Han är även en av de artister som framträdde vid utdelningen av Nobels fredspris.

Kuriosa : den svenske skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist smyger gärna in texter från the Smiths i sina böcker. Den filmatiserade boken Låt den rätte komma in (Let the right one slip in) är ett exempel, det mopedburna killarna i Människohamn ett annat. Dessa strör låtcitat kring sig i tid och otid på ett mycket underhållande sätt, om man förstår referenserna vill säga. Håkan Hellström återanvänder gärna texter från skilda håll, och just the Smiths och Morrissey förkommer ofta i och mellan raderna. ”Everybody got to live their lives and god knows I got to live mine” blir till ”Dom har gått för att leva sina liv och gud vet att jag måste leva mitt” i Atombomb från debutskivan.

Ett annat måste att läsa är romanen Den andra pojken. Här möter vi Raymond vars liv förändras pga. av en oskyldig lek  som misstolkas av vuxenvärlden. Varje kapitel i boken är ett brev, som inleds med ”Käre Morrissey!”

Favoritmusikkritikern Fredrik Strages bok om idoldyrkan, Fans – en bok om besatthet ägnar ett kapitel åt den tillbedjan som Morrissey är föremål för. Här kan du läsa om killen som fick en banan kastad till sig på en konsert, och genast gick till en porträttfotograf för att föreviga den i en svit på 36 bilder. Eller om hon som blir glad när Morrissey ställer in en konsert, för då slipper hon dela sin idol med ”massa joppar som inte förstår honom”

Andra böcker om Morrissey som finns på biblioteken hittar du här