Styckmordet som delade landet – mordet på Catrine da Costa 1984.

Bild 

1980-talets mest uppmärksammade rättsfall, näst mordet på statsministern, är utan tvekan Catrine da Costa-fallet. Sällan har ett mål rört upp så mycket känslor, mot slutet av decenniet var obducent och  allmänläkare två av de mest frekventa orden i svenska språket. Alla hade en åsikt, flertalet var övertygade om läkarnas skuld. Kanske berodde ställningstagandet på förutfattade meningar, tidsandan med dess rykten om ritualmord och förträngda minnen spelade nog in.

I juli 1984 hittas i Solna lämningar av den sedan 10 juni försvunna Catrine da Costa. Hon levde ett hårt liv, var prostituerad och drogmissbrukare. Flera år senare, i januari 1988, åtalas två läkare för att ha mördat och styckat da Costa. Åtalet byggde på indicier, bl a skulle allmänläkarens dotter, enligt mamman, ha bevittnat en styckning. Flickan var 1984 endast 18 månader och vittnesmålet framfördes via mamman, som dessutom befann sig i en uppslitande vårdnadstvist med läkaren.

Viktiga i sammanhanget var också ett fotohandlarpar som ska ha identifierat allmänläkaren när denne hämtade komprometterande fotografier. Bilder som, enligt vittnena, dokumenterade någon sorts styckning. Läkarna åtalades i tingsrätten men proceduren fick tas om då ett rättegångsfel begåtts, en av nämndemännen hade skvallrat till pressen. Så småningom friades männen men i domskälen ansågs det klarlagt att de styckat kroppen. Detta brott, brott mot griftefriden, var dock redan preskriberat. Eftersom männen var friade kunde de inte överklaga och senare dömdes de i förvaltningsrätten vilket betydde att läkarlegitimationerna drogs in.

Bild

Det har skrivits spaltmil om målet i dagspressen, dessutom har flera böcker behandlat frågan. Redan 1990 kom Hanna Olssons Catrine och rättvisan. Boken är en starkt feministisk inlaga, som belyser fallet ur ett könsmaktsperspektiv. Även om Olsson kanske gör det för lätt för sig i skuldfrågan har den ett bestående läsvärde.

döden man

Journalisten Per Lindebergs Döden är en man (1999, ny bearbetad och uppdaterade utgåva 2008) menar att läkarna utsatts för ett justitiemord. Han nagelfar bevisen och menar att rätten föll offer för massmedialt och publikt tryck när de på samma gång friade och fällde de åtalade. Flera opinionsbildare, exempelvis Leif GW Persson och Jan Guillou, hyllade boken. Mer tveksam är Lars Borgnäs som i Sanningen är en sällsynt gäst (2003) öppnar för att åtminstone obducenten kan vara skyldig. Fortfarande delar frågan de insatta; den kände juristprofessorn Anders Agell, död 2008, kämpade in i det sista för att ge läkarna upprättelse. Andra är övertygade om deras skuld.

Vad kan en stackars förvirrad bibliotekarie göra annat än att citera Jan Myrdal: Gå till läggen!

Håkan Olsson

2 thoughts on “Styckmordet som delade landet – mordet på Catrine da Costa 1984.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s