Som en tröstande filt

Inte så ofta, men någon gång ibland händer det. Du hör en röst, en melodi som får dig att stanna upp från det du håller på med och bara lyssna vidare.

Senaste gången det hände mig, var när Michael Kiwanuka spelades på radion för något år sedan. Låten heter Home again, och den knockade mig direkt i all sin lågmäldhet. Där många artister slår knut på sig själva för att sticka ut i mängden, är Kiwanuka ett befriande undantag. Han sjunger med en självklarhet och själfullhet som känns bra mycket äldre än hans ringa ålder.

Michael Kiwanuka är född 1988 i London, av föräldrar med rötter i Uganda. Hans musikalisk hemvist är soulen, jämförelser har gjorts med storheter som Otis Redding och Van Morrison.

Skivan finns att låna på Stadsbiblioteket. Själv har jag ålagt mig lyssningsrestriktioner, bara för att inte tröttna på skivan. Dosen är satt till 1 gång/vecka, men ibland måste jag öka för att abstinensen blir för svår.

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Olle Möller – felaktigt dömd två gånger?

Bild

I december 1939 hittas en nioårig flicka död i Sundbyberg. Åtta dagar tidigare har hon bortförts från Birkagatan, inte långt från S:t Eriksplan i Stockholm. Rätt snart riktas misstankar mot Olle Möller, kaféägare och potatisutkörare, tillika välkänd terränglöpare med flera SM-tecken. Möller verkar dock ha alibi och släpps av polisen. Ett år senare häktas han på nytt, nya vittnen har tillkommit, bl a sedan Aftonbladet utlovat en fet belöning till den som kunde bidra till fallets lösning. Den här gången fälls han på mycket lösa grunder och större delen av 40-talet tillbringar han på Långholmen.

!956 anhålls han på nytt, nu misstänkt för att ha mördat den 6-åriga Kerstin Blom, som hittas i en väska i Albysjön, i närheten av Fittja. Många poliser är övertygade om Möllers skuld men hans alibi är vattentätt. Åtta år senare klaras mordet på Kerstin Blom upp, en viss Hugo Fernström döms till livstids fängelse. Då sitter redan Möller i fängelse i Örebro, sedan han dömts för mordet på Rut Lind i maj 1959. Detta fall är oerhört uppmärksammat, Aftonbladet har Möller på löpet tio dagar i sträck. Hela Sverige vet att den notoriske mördaren Möller är skyldig! Själv bedyrar han, liksom tjugo år tidigare, sin oskuld. Han fälls dock efter en stundtals farsartad rättegång.

Möller är rekordhållare i en mindre trevlig kategori; han är den ende svensk som dömts mot sitt nekande, enbart på indicier, vid två tillfällen. Om detta har det genom åren skrivits tämligen mycket, i höstas kom en bok av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelsson, Mördaren i folkhemmet – en roman om fallet Olle Möller (2012). Man kan diskutera lämpligheten att skildra fallet i fiktiv form, den litterära gestaltningen uppvisar vissa brister, men författarna har grävt djupt i arkiven och faktaredovisningen förefaller välgrundad. Utan att direkt ta ställning är det ändå tydligt att författarna anser Möller utsatt för justitiemord. Man pekar dessutom på möjliga förövare.

Den kände kriminologen Harry Söderman, grundare av Statens kriminaltekniska anstalt, skriver i memoarboken Inte bara brott (1956) ett kapitel om Gerdfallet 1939. Möllers advokat i Lind-målet, Einar van de Velde, tar också upp de bägge fallen i boken Med Alibi och utan (1970). Börje Heed, legendarisk kriminaljournalist på Aftonbladet, behandlar Möller-gåtan i ett kapitel i boken Brott som skakat Sverige (1989). Talande nog är kapitelrubriken ”Var Möller oskyldig?”.

Parentetiskt kan namnas att Möller själv, med hjälp av Olov Svedelid, redan 1966 gav ut boken Jag är oskyldig! Frågan kvarstår – är Olle Möller tvåfalt oskyldigt dömd för mord? Ta del av fallet och dra dina egna slutsatser.

Håkan Olsson, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

En fågel i handen – och tjugo i trädet

Fåglar har aldrig varit min starka sida. Först missade jag fjärde klass och därmed flög fåglarna mig förbi. Sedan bytte jag land och förlorade då den minimala kunskap som jag ändå lyckats förvärva. Här pratade man om korp när man menade ravn, skovskade blev nötskrika och isfuglen en kungsfiskare. Storken förblev i alla fall en stork.

Bild

På senare år har hela måskolonier invaderat husens tak och dränkt koltrastens underbara sång. Det har inte främjat lusten till närmare bekantskap. Men i våras hände det något. I kompisens trädgård står ett äppleträd alldeles nära fönstret, och en dag fick jag uppleva den betagande synen av en hel koloni sidensvansar som kalasade på övervintrad frukt. Vackert och storslaget! Sedan kom Nicco in i mitt liv: en tilltufsad måsunge som gjorde sin första flygning på hög höjd i en ellips framför min balkong, med stolthet och någon bävan i blick.

Därför sker det nu pyttesmå men glädjerika framsteg i mina ornitologiska kunskaper. Ett underbart hjälpmedel är Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten. Varje fågel presentaras på ett uppslag med bild, text och läte. Boken är bäst att sitta med i soffan, gärna med nyfikna barn bredvid sig. Här får man smakprov på kvittrande, skrikande, kraxande, och för den som vill veta mer finns det cd:n att lyssna vidare på: Fåglar i vår närhet och många fler.

För ännu mer hissnande vyer rekommenderas DVD :n Flyttfåglar, en Oscarsnominerad dokumentär som följer fåglar på deras färd över sju kontinenter.

Ute i naturen är LärKvitter smidig. I denna app från Jordbruksverket kan man på plats jämföra ljud och bild och läsa mer när man kommer hem.  T.ex i Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält med detaljerade beskrivningar och rikt bildmaterial. Så nu vet jag hur Nicco ska se ut som tonåring!

Benedicte

Bibliotekarie på Stadsbiblioteket