Att göra saker själv är oftast väldigt tillfredsställande. Även om det allra mesta finns att köpa färdigt, är det en speciell känsla att äta egenhändigt bakat bröd, eller dra på sig hemstickade raggsockor.
Någon större ekonomisk vinst ger det dock inte, i alla fall om man likt undertecknad är en person som lätt hemfaller åt överdrifter inom det mesta. När jag för ca fem år sedan började baka surdegsbröd var det absolut nödvändigt att införskaffa en stenhäll till ugnen, för det vet alla bagare att stenugnsbakat är godast. Vidare var det alldeles tvunget att bröden fick jäsa i flätade korgar á 200 kronor styck. Mjölet var visst också viktigt. Färskt och ekologiskt var det enda som dög, allt enligt min guru på området Martin Johansson.
Tydligen har nu alla surdegsbagare övergått till korvstoppning och cityodling, men den trenden har jag än så länge lyckats motstå.
Stick- och virkvågen har däremot drabbat mig med full kraft. Jag tror att internet betytt mycket för det ökande intresset, det finns en mängd bloggar och forum där handarbetsintresserade möts.
Här är några av mina favoriter:
Ravelry : på engelska, men en guldgruva! Här finns så många bra sökfunktioner och antalet mönster närmast oändligt.
Drops: sida med många gratismönster. Ett minus för onödiga omständligheter i beskrivningarna.
Forna tiders symöten har ersatts av stickkaféer, t.ex. detta på bibliotekskaféet.
Även om det mesta finns att köpa på nätet, är det ändå väldigt mycket trevligare att handla garn i en riktigt bra garnaffär. I Stockholm i somras travade jag i 27-gradig värme till en liten garnaffär på Söder som jag bara var tvungen att besöka, eftersom stickdesignern Nina Sagulin ofta nämner den i sina böcker.
Visste ni att stickning är en materialsport? 100 gram garn kan lätt kosta 300 kronor, ett set med strumpstickor i trä 500… Sedan är det ju så snyggt med garn att man faktiskt måste ha ett skåp med glasdörrar där det kan förvaras och visas upp.
Nåja, det finns säkert beroenden som är både dyrare och skadligare.
Världens vetande väntar 