Av Jeanette Malm
”Ge mig arsenik, för stan är full av tanter och tragik
Pulver hjälpte mig verkligen, skriv det här i tidningen
För jag var nere men uppe på fem
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Du stod i dörren och sa, är det här allt det bli så dör jag
Lillebror bli aldrig som jag”
Ingen skriver texter som Håkan Hellström, ingen sjunger heller som han. Att alla älskar Håkan är heller inte sant, han provocerar verkligen alla dem som sätter likhetstecken mellan fullkomlig tonsäkerhet och musikalitet.
Tretton år har gått sedan första skivan Känn ingen sorg för mig Göteborg kom och vände upp och ner på hela musiksverige. Sedan dess har ytterligare åtta album kommit ut. Finns att låna här!
Håkan Hellström har ofta beskyllts för plagiat, framförallt av texter. Personligen tror jag inte alls att det är regelrätta stölder, snarare medvetna allusioner och popkulturella referenser. Ett exempel är ”Kom igen, Lena” som många tycker påminner (alltför mycket) om”Come on Eileen” av Dexys Midnight Runners.
En sökning på Google på Håkan Hellström + plagiat ger en deprimerande mängd träffar. Bara på Flashback finns en 47 sidor lång tråd med ämnesrubriken Hat mot Håkan Hellström. Frågan är varför en popartist väcker så starka känslor?
Varsågod, mer i ämnet Håkan Hellström:
Världens vetande väntar 