Till långsamhetens lov

Att göra saker själv är oftast väldigt tillfredsställande. Även om det allra mesta finns att köpa färdigt, är det en speciell känsla att äta egenhändigt bakat bröd, eller dra på sig hemstickade raggsockor.

Bild

Någon större ekonomisk vinst ger det dock inte, i alla fall om man likt undertecknad är en person som lätt hemfaller åt överdrifter inom det mesta. När jag för ca fem år sedan började baka surdegsbröd var det absolut nödvändigt att införskaffa en stenhäll till ugnen, för det vet alla bagare att stenugnsbakat är godast. Vidare var det alldeles tvunget att bröden fick jäsa i flätade korgar á 200 kronor styck. Mjölet var visst också viktigt. Färskt och ekologiskt var det enda som dög, allt enligt min guru på området Martin Johansson.

Tydligen har nu alla surdegsbagare övergått till korvstoppning och cityodling, men den trenden har jag än så länge lyckats motstå.

Stick- och virkvågen har däremot drabbat mig med full kraft. Jag tror att internet betytt mycket för det ökande intresset, det finns en mängd bloggar och forum där handarbetsintresserade möts.

Här är några av mina favoriter:

Ravelry : på engelska, men en guldgruva! Här finns så många bra sökfunktioner och antalet mönster närmast oändligt.

Drops: sida med många gratismönster. Ett minus för onödiga omständligheter i beskrivningarna.

Forna tiders symöten har ersatts av stickkaféer, t.ex. detta på bibliotekskaféet.

Även om det mesta finns att köpa på nätet, är det ändå väldigt mycket trevligare att handla garn i en riktigt bra garnaffär. I Stockholm i somras travade jag i 27-gradig värme till en liten garnaffär på Söder som jag bara var tvungen att besöka, eftersom stickdesignern Nina Sagulin ofta nämner den i sina böcker.

Bild

Visste ni att stickning är en materialsport? 100 gram garn kan lätt kosta 300 kronor, ett set med strumpstickor i trä 500… Sedan är det ju så snyggt med garn att man faktiskt måste ha ett skåp med glasdörrar där det kan förvaras och visas upp.

Nåja, det finns säkert beroenden som är både dyrare och skadligare.

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Bilderbok för svenskar i utlandet

Skiftnyckeln_DNG2011_AAGN_20880_lb

Nej, det handlar inte om någon nostalgitripp tillbaka till midsommarstång och kanelbullar. Det svenskaste i denna ordbok är väl skiftnyckeln på s. 223. Här hittar man översättningen: adjustable spanner, chiave a rullino, Rollgabelschlüssel etc, men finessen ligger i att man på samma ställe får hela verktygslådan. Norstedts bildordböcker  är en lustfylld kunskapskälla som finns på tio olika språk, där bilder inom 17 kategorier leder fram till ordet på svenska och respektive språk.

När jag bläddrat mig igenom s.123-163 är jag rustat för matinköpen (och har fått en massa trevliga tips på köpet) På bilverkstan briljerar jag som aldrig förr med den rätta terminologin: Cinghia del ventilatore – fläktremmen , javisst och den sitter ju under remskivan.

På semester i en liten toskansk by var det tidigare väldigt svårt att förklara för de rara matronorna vilken kjolmodell man önskade. Nu vet jag: gonna diritta. Och de utbrister med överströmmande begeistring: Bravo! Bravissimo, molto bene signora!

600 sidor med bilder samt uppslagsdel på bägge språk ger många möjligheter, inte minst om man har annat modersmål än svenska och snabbt vill bli hemmastadd inom ett visst område: hushåll, anatomi, idrott och mycket mer. Bildordböckerna finns bl.a. på arabiska, turkiska och ryska. Något för Robert Gustavsson?

Robert Gustavsson pratar ryska

Ordböcker av ett helt annat slag finns numera även på nätet, t.ex. tyda.se ett engelsk-svensk-engelskt lexikon med över 1,5 mill. uppslagsord. Det fina är att man på köpet får uttal och dessutom ett växande antal glosor på flera språk: tyska, franska, spanska. Tjänsten finns också som app, dock utan uttal.

Benedicte

Bibliotekarie på Stadsbiblioteket

Thomas Quick – den stora rättsskandalen

Är det möjligt att ljuga sig till åtta fällande morddomar? Tomas Quick, som numer återtagit sitt ursprungliga namn Sture Bergwall, är bevis för att det faktiskt går. Visserligen finns det fortfarande personer, däribland förre justitiekanslern Göran Lambertz, som tror att Bergwall kanske ändå är skyldig, men efter sju resningar (en återstår) bör man givetvis betrakta Berwall som oskyldig.

.images(5)

Journalisten Hannes Råstam, död 2012, får nog sägas ha skrivit den definitiva skildringen av rättsskandalen Quick. I Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare (2012) belyser han, efter en ohyggligt djupgående research, hur åklagare, polisutredare, terapeuter och även advokat alla strävar mot samma mål – att få Quick fälld. Med uppmuntrande uppmärksamhet och allt mer medikamenter fås Quick att minnas och berätta om förfärliga mord. Åklagaren åsidosätter objektivitetsprincipen, polisen fyller i, terapeuten uppmuntrar och advokaten håller med. När en ny läkare på Säter stoppar drogtillförseln tystnar Quick, byter namn till Bergwall och börjar så småningom ge en helt annan version. Resultatet blir en uppmärksammad TV-dokumentär och i fjol ovan nämnda bok.

Det är intressant att se hur tiderna förändras. På 90-talet trodde flertalet på Bergwalls skuld, nu ytterst få. Man ställer sig frågan: hur gick allt detta till? Brodern Sten-Ove Bergwall skrev redan 1995 boken Min bror Thomas Quick, där han försöker reda ut allt som brodern sagt om uppväxten, med övergrepp och misshandel. Sten-Owe känner inte igen sig, försöker förstå, man anar mellan raderna att han tvivlar på broderns skuld.

2002 publicerar Janne Mattsson Gåtan Thomas Quick, helt övertygad om Bergwalls skuld. Kändisadvokaten Pelle Svensson har länge tillhört tvivlarna, liksom f ö Jan Guillou och Leif GW Persson; 2009 publicerade Svensson  Quick : den stora rättsskandalen.

Det mest skrämmande i sammanhanget är naturligtvis följdfrågan. När Bergwall friats innebär det att åtta mord saknar lagförda gärningsmän, åtskilliga närstående vet ännu inte vem som bragt nära och kära om livet. Det är sålunda många offer i denna svarta fars.

Håkan Olsson, bibliotekarie Halmstads stadsbibliotek

Alla älskar Håkan

”Ge mig arsenik, för stan är full av tanter och tragik
Pulver hjälpte mig verkligen, skriv det här i tidningen
För jag var nere men uppe på fem
Lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Du stod i dörren och sa, är det här allt det bli så dör jag
Lillebror bli aldrig som jag”

Ingen skriver texter som Håkan Hellström, ingen sjunger heller som han. Att alla älskar Håkan är heller inte sant, han provocerar verkligen alla dem som sätter likhetstecken mellan fullkomlig tonsäkerhet och musikalitet.

Tretton år har gått sedan första skivan Känn ingen sorg för mig Göteborg kom och vände upp och ner på hela musiksverige. Sedan dess har ytterligare åtta album kommit ut. Finns att låna här!

Håkan Hellström har ofta beskyllts för plagiat, framförallt av texter. Personligen tror jag inte alls att det är regelrätta stölder, snarare medvetna allusioner och popkulturella referenser. Ett exempel är ”Kom igen, Lena” som många tycker påminner (alltför mycket) om”Come on Eileen” av Dexys Midnight Runners.
En bra låt är det i alla fall, eller hur? :

 

En sökning på Google på Håkan Hellström + plagiat ger en deprimerande mängd träffar. Bara på Flashback finns en 47 sidor lång tråd med ämnesrubriken Hat mot Håkan Hellström. Frågan är varför en popartist väcker så starka känslor?

Varsågod, mer i ämnet Håkan Hellström:

Texter om ett popfenomen

P.S Lycka till i kväll

Live på Peace & Love

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad