Festivalsommar

Av Jeanette Malm

Sommaren är tiden då allt vi drömt om under vinter, höst, vår ska bli verklighet.

Förra sommarens vackraste äventyr utspelade sig på Skeppsholmen i Stockholm. Käraste kollegan visade sig vara det perfekta ressällskapet ; sällan har väl två 50-åriga bibliotekarier fnissat mer än vi gjorde under våra tre dagar på fint hotell i Gamla stan.

Målet för resan var Stockholm Music & Arts, en festival vars bokare helt uppfyllt våra personliga musikpreferenser.  Eller vad sägs om Freddie Wadling, Marianne Faithful, Frida Hyvönen, Antony & the Johnsons och Patti Smith på en och samma dag?!

Wadling kommer väl aldrig att bli affischnamn för ett hälsosamt leverne eller någon stilikon. Men vad spelar det för roll, när man har en röst som får huden att knottras?

Och Marianne Faitful, henne vill både jag och kollegan efterlikna när vi blir gamla. Fullkomligt självklar på scenen, när hon blev röksugen fick bandet vackert spela vidare medan hon tog sig ett bloss och smuttade på ett glas vin. Lyssna gärna på Ballad of Lucy Jordan.

Antony Hegarty höll brandtal för jämställdhet och hyllade Skandinavien som föregångare i queerfrågor. Där emellan sjöng han, på sitt eget ojämförliga vis, till ackompanjemang av Radiosymfonikerna.

Så var det Patti Smith. Hon har varit min trogna följeslagare under många år, men aldrig tidigare har jag fått uppleva henne live. I en recension dagen efter konserten skrev DN att Patti Smith välte Skeppsholmen, och jodå – fotfästet försvann allt för en liten stund. Patti levde under flera år på Chelsea Hotel med fotografen Robert Mapplethorpe. Om deras umbärande på väg mot genombrott kan man läsa i fina biografin Just kids.

Efter denna perfekta dag och kväll vandrade vi på ömma fötter genom stan, till Sven Vintappares gränd och somnade gott.