Nordkorea gånger två

nordkora

Mi Ran och Jun Sang träffas i smyg. De går långa promenader i den svarta natten, pratar om allt som inte kan eller får sägas. Jun Sang är läser vid ett prestigeuniversitet och hans föräldrar skulle knappast gilla att hans flickvän är av tvivelaktig familjebakgrund. Paret har varit tillsammans i flera år men har ännu inte rört vid varandra. De är djupt förälskade. Landet de bor i är en svart fläck på nattliga satellitbilder. Sedan flera år fungerar ingenting, elektriciteten är avstängd, löner utbetalas inte, folk svälter. Tiden är 90-tal och landet är Nordkorea.

Efter Kim Il Sungs makttillträde i efterdyningarna av andra världskriget var Nordkoera under ett par decennier en relativ ekonomisk framgångssaga. Visserligen en stenhård stalinistisk enpartistat men med fri sjukvård, arbete för alla och bättre välstånd än den sydliga grannen och fienden. Från 60-talet och framåt gick utvecklingen i motsatt riktning och när Sovjetunionen avvecklades, och därmed billig olja och anda subsidier försvann, gick tappen ur tunnan.

Under 90-talet svalt hundratusentals, kanske miljontals, människor ihjäl. Staten blev allt mer repressiv och avhoppen ökade. Det är om denna tid amerikanskan Barbara Demick skriver i reportageboken Inget att avundas : vardagsliv i Nordkorea. Hon har under 2000-talet intervjuat ett flertal avhoppare som delar med sig av livserfarenheter av en art som nästan är obegripliga. En avhoppare som i Sydkorea läser George Orwells 1984 konstaterar att boken på pricken beskriver hans hemland. En fråga läsaren ställer sig är hur länge detta kan fortgå, när imploderar staten definitivt?

alla monster

Ett annat perspektiv anlägger Magnus Bärtås och Fredrik Ekman i resereportage Alla monster måste dö. Författarna deltar i en gruppresa under ledning av ständigt närvarande guider/vakter. Kontrasten mellan vad som presentereras och vad som iakttas är tragikomisk. När en gruppmedlem påpekar att ett heligt berg, som enligt guiderna alltid är snötäckt, faktiskt inte är täckt av snö upprepar guiden bara det ända möjliga svaret: berget är alltid snötäckt. Boken är också en genomgång av den märkliga nordkoreanska juche-ideologin, man får dessutom lära sig en del om den nordkoreanska filmhistorien.

Bra reportageböcker fungerar som ögonöppnare; det är så här det är. Både Inget att avundas och Alla monster måste dö kan varmt rekommenderas.

Håkan Olsson, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Semester+cykling=sant!

cykel

Behovet av semester känns konstigt nog som störst när det bara är veckor kvar. För att underlätta tiden dit är det ett måste att ha cykeln i skick för en cykelpromenad. Trampa iväg på morgonen och komma hem sent på kvällen full av långsamhet och upptäckter längs vägen.

Är du upplagd för en lång cykeldag, eller flera, så måste du låna Cykelpromenader : Öresund runt, Malmö och Lund, Österlen, Köpenhamn, Nordsjälland med cykelturer mellan 12-33 km.

Exotiska utflykter runt Öresund är en helt ny bok och den kan man lägga i cykelkorgen så finns det härlig läsning och vackra bilder att njuta av när man pausar.

På biblioteket hittar du fler tips på cykelturer och kartor över cykelleder i närområdet.

Ulla, biblioteksassistent på Stadsbiblioteket i Halmstad

Festivalsommar

Sommaren är tiden då allt vi drömt om under vinter, höst, vår ska bli verklighet.

Förra sommarens vackraste äventyr utspelade sig på Skeppsholmen i Stockholm. Käraste kollegan visade sig vara det perfekta ressällskapet ; sällan har väl två 50-åriga bibliotekarier fnissat mer än vi gjorde under våra tre dagar på fint hotell i Gamla stan.

Målet för resan var Stockholm Music & Arts, en festival vars bokare helt uppfyllt våra personliga musikpreferenser.  Eller vad sägs om Freddie Wadling, Marianne Faithful, Frida Hyvönen, Antony & the Johnsons och Patti Smith på en och samma dag?!

Wadling kommer väl aldrig att bli affischnamn för ett hälsosamt leverne eller någon stilikon. Men vad spelar det för roll, när man har en röst som får huden att knottras? Just där här låten spelades inte på Skeppsholmen, men här kommer den som bonusmaterial:

Och Marianne Faitful, henne vill både jag och kollegan efterlikna när vi blir gamla. Fullkomligt självklar på scenen, när hon blev röksugen fick bandet vackert spela vidare medan hon tog sig ett bloss och smuttade på ett glas vin. Lyssna gärna på Ballad of Lucy Jordan:

Antony Hegarty höll brandtal för jämställdhet och hyllade Skandinavien som föregångare i queerfrågor. Där emellan sjöng han, på sitt eget ojämförliga vis, till ackompanjemang av Radiosymfonikerna.

Så var det Patti Smith. Hon har varit min trogna följeslagare under många år, men aldrig tidigare har jag fått uppleva henne live. I en recension dagen efter konserten skrev DN att Patti Smith välte Skeppsholmen, och jodå – fotfästet försvann allt för en liten stund. Patti levde under flera år på Chelsea Hotel med fotografen Robert Mapplethorpe. Om deras umbärande på väg mot genombrott kan man läsa i fina biografin Just kids.

Efter denna perfekta dag och kväll vandrade vi på ömma fötter genom stan, till Sven Vintappares gränd och somnade gott.

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Nedslag i rysk konst

På Nationalmuseum i Stockholm visades 2011 och en bit in i 2012 en utställning som väckte berättigad uppmärksamhet: ”Peredvizjniki”. Ordet är ryska och betyder ungefär ”vandrare”. Peredvizjniki var en löst sammansatt konstnärsgrupp under senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, som ordnade vandringsutställningar i Moskva, Odessa m.fl. ryska städer.

De flesta av dessa konstnärers verk har aldrig visats utanför Ryssland, men nu lyckades Nationalmuseum med bedriften att få låna in ett stort antal målningar från bl.a. Tretiakovgalleriet i Moskva. För de flesta av oss är nog dessa konstnärer ganska okända, utom den mest namnkunnige: Ilya Repin, med den monumentala ”Pråmdragare vid Volga”.

Konstnärerna målade dels i en realistisk stil, med bilder från olika delar av samhället och familjelivet, men också ett känsligt och nästan drömskt naturmåleri förekommer. Känn den rofyllda stämningen i ”Den igenvuxna dammen”, av Vasilij Polenov:

rysk konst

Många av målningarna är som små berättelser, där fantasin sätts i rörelse. Repins ”Den oväntade återkomsten” visar främlingen som tycks överraska – och förskräcka – familjen med sin återkomst. Från vad? Kanske från ett straffångeläger i Sibirien, inget svar ges. Ilya Repin var också en mycket skicklig porträttmålare. Själv fastnar jag för porträttet av sonen Jurij, på barns vis med ena benet vigt böjt under det andra och blicken i fjärran, sittandes på en orientalisk matta.
Hela denna fantastiska utställning finns dokumenterad i boken: Peredvizjniki : banbrytare i ryskt måleri. – (2011).

Vill du veta mer om Ilya Repin och hans konst, finns en rikligt illustrerad bok på engelska om honom: Ilya Repin / Grigori Stiernin, Jelena Kirillina (2013). Om porträttet av sonen Jurij är lite för ”sött” i din smak – se då på det föga insmickrande porträttet av storfurstinnan Sophia! Hans inlevelse och förmåga att återge en människas karaktär ser man såväl i porträtten av familjemedlemmar som av dåtidens ”kändisar”, Leo Tolstoj och Modest Mussorgskij t. ex.

Rysk konst är naturligtvis mer än 1800-talsmålarna –  ikonmåleri; 1930-talets socialrealism med förhärligande bilder av arbetare och Lenin och Stalin; avantgardekonstnärer som Kazimir Malevitj … Om allt detta och mycket mer kan du läsa och se i Russia! : nine hundred years of masterpieces and master collections / editorial: Elisabeth Franzen (2005).

Tre böcker alltså som ger dig möjlighet att njuta av en enastående bildskatt! Konst kan vara (nästan) lika bra i böcker som på museum …

Bildspel Peredvizniki

Ingrid Lönegren, bibliotekarie på stadsbiblioteket i Halmstad