Äventyraren Göran Kropp

Äventyraren och bergsbestigaren Göran Kropps cykel havererar i Iran, ett antal mil före Teheran. Han är på väg till Nepal för att bestiga Mount Everest. Kropp gör det inte enkelt för sig, alltså cyklar han från Stockholm. Cykeln behöver repareras, han liftar med en lastbilschaufför, cykeln på släpet. Väl framme och lagningen klar drabbas han av en frestelse, synnerligen mänsklig. Kanske kan han fortsätta från den iranska huvudstaden, eller? Självklart överkommer Kropp denna svaghet, liftar tillbaka till haveriplatsen och börjar om. Inget fusk!

Om detta, och mycket annat, kan man läsa i David Lagercrantz bok Göran Kropp : 8000+ (1997). Titeln syftar på den ”dödens zon”, mer än 8000 meter över havet, vid vilken syrehalten är så låg att kroppen inte fungerar. Kropp når dock toppen vid andra försöket, utan syrgas. På väg dit tvingas han bokstavligen klättra över lik, efter en katastrofal expedition veckorna innan.

Det är något fascinerande med extremmänniskor av Göran Kropps slag. Vad driver en människa att utsätta sig för uppenbara faror, helt frivilligt. Kan de inte slå sig till ro, upplevs livet som helt bara i dödens omedelbara närhet? En nyårsnatt några år senare, i full storm, övningsseglar han i Vättern. Planen är att segla till Sydpolen, trots att han aldrig suttit i en segelbåt tidigare. Han kapsejsar och räddningstjänsten måste tillkallas. Göran Kropp avled 2002, efter att ha störtat vid en klippklättring i delstaten Washington, USA.

Om Kropps expedition 1996 kan man läsa i en minnesbok, Med våra ögon : Sweden-Everest soloexpedition 95/96 : en bok till minne av Göran Kropp (2012); medverkar gör bl a Kropps sambo Renata Chlumska. Den kontroversiella expeditionen till Nordpolen är skildrad i Kampen mot Nordpolen (2000). Boken är skriven av Johan Tell, med fotografier av Kropp och resekamraten Ola Skinnarmo.

Håkan Olsson, bibliotekarie Stadsbiblioteket i Halmstad

Kropp

– Ta en kaka till!

Ibland kan man bli sugen på något gott till kaffet. Tanken kanske går till sommarens kafferep i en skuggande berså, med fågelkvitter och humlesurr omkring. Men fika med tillbehör kan förstås avnjutas nästan var som helst. Gott kaffe – eller för all del även te – med något läckert tilltugg smakar bra även inne, runt köksbordet eller i soffan.

Vi är många som tycker det är roligt att baka själv. Recept samlar man på sig, får av andra som bjudit på något gott, letar upp på Internet, eller hittar i någon trevlig bok med kakrecept!

En av mina absoluta favoriter bland kakböcker är Mia Öhrns Mitt eget kafé. De flesta av recepten är lätta att baka själv, och Mia tipsar om olika fikafavoriter. (En av mina i boken är smulpaj med hallon och persikor…) Mia Öhrn har också skrivit böcker med titlar som Sockerkakor, Kladdkakor, Semlor.

Ett par andra klassiker på kakboksfronten är – förstås – Sju sorters kakor, som under årens lopp kommit ut i otaliga upplagor. En betydligt yngre klassiker tycker jag vi kan räkna Jan Hedhs 277 sorters kakor till. En bok man kan bara bläddra i och njuta av!

Sebastien Boudets vackra bok Den franske bagaren : surdeg, mat, kärlek är också njutbar. Själv har jag ännu inte provbakat något ur den boken, men det är trevligt att se Sebastien baka i TV på söndagsmornarna och bli inspirerad. Han beskriver sitt arbete med degar och olika bakverk på ett närmast kärleksfullt sätt. Jag ska nog göra ett försök med Sebastiens chokladtarteletter. Bara namnet på dem lockar – ”Death by chocolate”…

Varsågod, ta en kaka till!

Benita, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad

Poesi som musik

Leonard Cohen är poeten från Kanada som är vida mer känd för sin musik än för sina dikter. Sedan debuten Songs of Leonard Cohen 1967 har han gett ut 20-talet album. Se vilka vi har på biblioteken!

Men nog kan även låttexter vara poetiska. ”One of us cannot be wrong” är min favorit, och tål att läsas utan tonsättning:

I lit a thin green candle to make you jealous of me

 But the room just filled up with mosquitoes, they heard that my body was free.

Then I took the dust from a long  sleepless night and put it in your little shoe.

And then I confess that I tortured the dress that you wore for the world to look through.

Väljer man att lyssna på musiken, är det en helhetsupplevelse som är svåröverträffad. Cohen sjunger skört, nästan bräckligt, och jag inbillar mig att detta är en text med många ledtrådar till sångarens eget liv.

Lyssna på det hjärtskärande vackra visslingspartiet i slutet av videon!

Jeanette Malm, bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Halmstad